Mycket höga halter uran har uppmätts i en brunn nära den förorenade och mystiskt uppvärmda Sötekärrsbäcken vid Finjasjön. I bäckens sediment finns flera ämnen som är akut giftiga för vattenlevande organismer, bland annat dioxiner, furaner och ftalaten DEHP, en uppmärksammad mjukgörare i PVC-plast. Det avslöjas i konsultföretaget Regitos rapport om de omfattande undersökningarna som efter lång tid nu blivit offentlig.

PFAS-halterna i bäckens sediment och vatten tyder enligt rapporten på påverkan från brandövningsplatser.

Provtagningarna i bäckens sediment och vatten samt sex brunnar i närområdet är tillsammans med undersökningen av miljögifter i fisk ett delprojekt i det större treåriga forskningsprojektet om Finjasjöns hälsa. I styrgruppen för forskningsprojektet, som leds av miljöchef Sven-Inge Svensson, ingår företrädare för länsstyrelsen, forskare vid Lunds universitet med flera.

Analyssvar för mer än
två månader sedan

Analyssvaren från bäckens sediment var klara redan i början på mars, alltså för mer än två månader sedan. Men Sven-Inge Svensson informerade då bara muntligen om vissa av miljögifterna: tungmetaller, PFAS som bland annat kan komma från brandskum och funktionskläder, och PAH som finns i gamla bildäck och stenkolstjära från äldre asfaltbeläggningar. Några halter presenterades inte och inte heller de mycket giftiga ämnen som Regito nu redovisar i rapporten.

Utifrån fynden i bäckens sediment bestämdes vilka ämnen som skulle undersökas i grundvatten i brunnar i närheten. Men i slutänden räckte inte pengarna till att undersöka varken PFAS eller dioxiner i brunnarna.

Frilagt har flera gånger förgäves försökt få miljökontoret att lämna ut provsvaren.

När de nu offentliggörs innehåller de flera anmärkningsvärda resultat. Den brunn som är mest förorenad ligger norr om Sötekärrsbäcken och närmast den misstänkta olagliga tippen för farligt avfall. Brunnsvattnet innehöll en uranhalt på 0,056 milligram per liter, vilket klassas som en mycket hög halt. WHO:s gränsvärde är 0,03 milligram per liter. Det finns förslag på att sänka gränsvärdet till 0,01 milligram per liter. En av brunnarna hade en halt på strax under detta värde.

Uran är hälsovådligt både på grund av sina kemiska egenskaper och sin radioaktivitet.

Fler prover på uran bör tas

Regito anser att det höga och avvikande värdet på uran i brunnen vid Sjörröd är oroväckande och rekommenderar fler prover på uran i brunnar i det närliggande området. Brunnen i Sjörröd ligger dessutom bara cirka 150 meter från Finjasjön.

– Om det höga uranvärdet återfinns i upprepade mätningar bör skyndsamt undersökningar utföras för att hitta en orsak, skriver konsulterna.

Farhågor om förorening
som kan påverka sjön

Brunnen i Sjörröd har också en mycket hög halt av koliforma bakterier (mer än 2 420 per milliliter) och mycket hög sulfathalt (170 milligram per liter). Enligt Regito är brunnen troligen påverkad av en föroreningskälla och det väcker farhågor om lokal påverkan på sjön.

-Tillförsel av sulfat till en sjö kan orsaka bildning av svavelväte vid syrgasbrist. Svavelväte är en giftig gas som är negativ för de flesta organismer, skriver Regito och nämner inventeringen av musslor i sjön sommaren 2018 då det var dött vid Sjörröd på grund av syrebrist och svavelvätebildning.

Även annat tyder på kraftig förorening och näringstillförsel. Brunnsvattnet i Sjörröd har en konduktivitet, ledningsförmåga, som är högre än vad Regito någonsin uppmätt vid någon av de tio punkter som sedan tio år tillbaka regelbundet undersöks kring Finjajsön. Siffran är 110 mS/m. Även övriga brunnar hade relativt hög konduktivitet, mellan 32 och 66. Maglekärrsbäcken som tar emot reningsverkets utlopp har värden som varierar mellan 25 och 50,5. Sötekärrsbäcken hade i samband med fiskdöd i maj 2016 också ett högt värde, 78.

Halten av fosfatfosfor var högst i samma brunn, 0,094 milligram per liter, vilket var betydligt högre än bäckens 0,049 och även högre än Maglekärrsbäckens högst uppmätta halt under 2018: 0,036. Ytterligare en brunn hade högre värde än Maglekärrsbäcken, brunnen närmast söder om Sötekärrsbäcken.

Halten av ammoniumkväve var hög i Sötekärrsbäcken: 0,920 milligram per liter.

Alla brunnar hade en zinkhalt som översteg Naturvårdsverkets föreslagna gränsvärde för att skydda vattenlevande organismer. Dock understeg det gränsvärdet för dricksvatten.

62 gånger mer PFOS
än miljökvalitetsnormen

Perfluorerade ämnen, PFAS, fanns i både sediment och vatten i bäcken. I vattnet fanns PFAS i varianter och halter som tyder på påverkan från brandövningsplatser.

Halten PFOS i bäckvattnet var 40 nanogram per liter, vilket är 62 gånger högre än miljökvalitetsnormen och närmare medianvärdet för undersökta områden med påverkan från brandövningsplatser i landet (58,7 nanogram per liter) än för områden med så kallad diffus. påverkan, det vill säga områden i urban miljö som kan vara påverkade av olika källor (7,7 nanogram per liter). Den totala halten PFAS i bäcken var 78 nanogram per liter.

De tre varianter av PFAS som hade högst halter i Sötekärrsbäckens vatten är de tre som har högst fyndfrekvens i ytvatten nära brandövningsplatser. PFOS hade allra högst halter i både vattnet och sedimentet.

Fram till 1994 rann Hässleholms räddningstjänsts dagvatten via Sötekärrsbäcken ut i Finjasjön.

– Kan brandsläckningsövningar här ha en del i den funna PFAS:en? undrar Regito i rapporten.

Konsulterna rekommenderar nu kommunen att fortsätta undersökningarna av PFAS.

– Baserat på ovanstående bör kommunen prioritera studier där olika PFAS-källor i Finjasjöns avrinningsområde kartläggs innan åtgärdsplaner kan göras upp, skriver Regito.

Rapporten nämner också den nyligen gjorda undersökningen av fisk som visade sig innehålla PFAS i nivåer strax över och strax under miljökvalitetsnormen. Någon särskild rekommendation eller varning för att äta fisken har inte utfärdats.

Fisk i Östersjön, Vänern och Vättern innehåller dioxinhalter över EU:s gränsvärden, men Sverige har sedan 2012 ett permanent undantag som gör att fisken ändå får säljas här, under förutsättning att konsumenterna får fullständig information om kostråd för att minska hälsoriskerna. Enligt Livsmedelsverkets råd bör barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande ålder inte äta sådan fisk mer än två till tre gånger per år, övriga inte oftare än en gång per vecka.

Enligt Naturvårdsverkets hemsida är dioxiner och furaner två samlingsnamn för klorerade miljögifter som ibland enbart sammanfattas som dioxiner, giftiga, fettlösliga och långlivade. De är därför mycket skadliga om de sprids i miljön. Höga halter kan påverka hjärnan och nervsystemet och bland annat ge beteendestörningar. De misstänks också påverka immunförsvar, fortplantningsförmåga, hormonsystem samt orsaka cancer. Dioxiner bildas bland annat vid sopförbränning, vedeldning och vid tillverkning av kemikalier som innehåller klor.

Fyra olika dioxiner och fyra furaner hittades i bäckens sediment. Den sammanvägda halten av de giftigaste varianterna beräknades som så kallade toxiska ekvivalenter. Sverige har inga gränsvärden för ämnena, men samtliga fynd ligger högre än Kanadas provisoriska riktvärde för sediment. Det ska motsvara en säker nivå utan effekter på biota, den levande växt- och djurvärlden inom ett område.

Mjukgörare kan släppas ut
via reningsverk

Mjukgöraren DEHP är numera helt förbjuden i bland annat leksaker.

– DEHP är akut giftigt för akvatiska organismer. Det är giftigt, reproduktionsstörande och klassas som ett hormonstörande ämne. Utsläpp via avloppsreningsverk är en källa för spridning till vattenmiljön, skriver Regito.

Halten DEHP i sedimentet ligger strax under riktvärdet på 2,1 milligram per kilo torrsubstans.

Sötekärrsbäckens vatten innehåller även bland annat fenol, vilket inte uppmättes i sedimentet. Sedimentet innehöll flera tungmetaller som överskred vissa gränsvärden och underskred andra: bly, zink och koppar.

Frilagt ha förgäves sökt miljöchef Sven-Inge Svensson, länsstyrelsens vattendirektör Kristian Wennberg och Heléne Annadotter på Regito för kommentarer.

Berit Önell