Miljögiftet PFAS har inte undersökts i brunnarna kring Sötekärrsbäcken – trots att ämnet uppmätts i bäckens sediment och Livsmedelsverket tydligt rekommenderar att grundvatten, särskilt om det används till dricksvatten, ska analyseras när det finns misstankar om PFAS i ett område. Pengarna för projektet har tagit slut. Kristian Wennberg på länsstyrelsen, som till största del finansierat det, blir förvånad när han får höra att PFAS inte undersökts i brunnarna. Mer än en månad efter utsatt tid har han inte fått resultatet av provtagningarna.

Undersökningarna av den gravt förorenade Sötekärrsbäcken, det omgivande grundvattnet samt fisk i Finjasjön är en del i det större forskningsprojektet om Finjasjöns hälsa som finansieras gemensamt av Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelsen och kommunen.

Det finns misstankar om att bäcken förorenats av en olaglig tipp där farligt avfall tippats. Militärens tidigare brandövningsplatser i närheten skulle enligt kommunens miljöchef Sven-Inge Svensson också kunna vara källan till PFAS. Svensson, som leder projektets styrgrupp, har tidigare sagt att grundvattnet skulle undersökas utifrån de parametrar som gett utslag i den bredare undersökningen av sedimentet i bäcken. Han har berättat att där fanns bland annat tungmetaller, PAH från oljeprodukter och PFAS. Dessutom har PFAS konstaterats i fisken.

De enda provresultat som hittills offentliggjorts i sin helhet gäller fisken. Men nu kan Frilagt avslöja att PFAS-analyserna valdes bort när brunnarna undersöktes. Miljöchef Sven-Inge Svensson motiverar det med ekonomiska begränsningar.

– I de två specialuppdragen om Sötekärrsbäcken och miljögifter i fisk finns det inga pengar kvar, förklarar han.

Han betonar också att uppdraget var att utröna vilka föroreningar som kan finnas i den misstänkta deponin vid bäcken, inte att göra en komplett dricksvattenundersökning.

– Därför gjordes det först en omfattande och kostsam screening av en uppsjö tänkbara parametrar i Sötekärrsbäckens sediment. Därefter valde vi ett mindre provtagningspaket med tungmetaller, PAH och närsalter för att se eventuella skillnader i halterna beroende på avståndet till deponin, skriver han i ett sms till Frilagt.

Han påpekar att Linus Jepssons brunn är den enda dricksvattenbrunnen i undersökningen.

– Skandalöst. De har inte rätt att riskera någons hälsa och inte att ha ihjäl Finjasjön heller. För mig verkar det som att de anar hur illa det är, men inte vill veta. Det blir väl mindre problem så, särskilt nu när de ska vara företagsvänliga i miljötillsynen. Men det bästa hade väl varit om vi följde miljöbalken till punkt och pricka, säger Linus Jepsson.

Han har också fått besked av Sven-Inge Svensson om att fisken ska gå att äta i stora mängder trots uppmätt PFAS och att han därför inte behöver oroa sig för sitt vatten.

-Jag skulle kunna äta 1,5 ton fisk per dag, hur jag nu skulle få ner det.

Den siffran bygger dock på en felräkning. De undersökta fiskarna i Finjasjön innehöll kring 9 nanogram PFAS per gram, ett par av dem över miljökvalitetsnormen på 9,1. Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsas nuvarande nivå för tolerabelt dagligt intag ligger på 150 nanogram per kilo kroppsvikt. Med Finjasjöfiskens PFAS-halt kan en person på 90 kilo äta 1 500 gram fisk – inte 1 500 kilo – per dag. Med Efsas föreslagna nya gränsvärden för PFOS kan samma person bara äta 18,6 gram per dag.

Linus Jepsson fick på torsdagen ta del av analysprotokollet för sin brunn. Det redovisar ett stort antal ämnen som inte bör finnas i dricksvatten, dock i låga halter. Bland annat finns tungmetaller, närsalter, klorid, sulfat, bakterier, strontium och uran.

Länsstyrelsen utreder sedan i vintras om Linus Jepsson och andra boende i området ska få rätt till kommunalt vatten på grund av risken för föroreningar.

Sven-Inge Svensson meddelar att han sitter i möte och kommenterar inte Livsmedelsverkets rekommendationer. Han kommenterar inte heller att Frilagt flera gånger begärt att få ut provsvaren, alternativt ett beslut om avslag på utlämnande av handlingar med motivering och besvärshänvisning så att det kan överklagas.

Rickard Bjerselius, toxikolog på Livsmedelsverket, håller fast vid Livsmedelsverkets generella rekommendation.

– Har man indikationer på att det finns PFAS i området kan det finnas anledning att titta både på fisk, sjö- och bäckvatten och privata brunnar, säger han.

Att halterna PFAS i undersökt fisk inte föranleder några restriktioner eller kostråd är inte något skäl att inte provta grundvattnet, särskilt om det används till dricksvatten.

– Nej, det är ändå viktigt att undersöka vattnet för att se hur det ligger. När det finns indikationer på någon form av PFAS-källa bör man försöka hitta varifrån det kommer och ha koll på eventuella deponier och brandövningsplatser, säger Rickard Bjerselius.

Han förklarar att fiskens och vattnets halt av PFAS inte är så lätta att jämföra.

– Det är en lite förhastad slutsats att halterna i vattnet skulle vara låga om de är låga i fisken. Det här är väldigt komplext och det finns otroligt många faktorer som kan påverka. Det som står klart är att PFAS förekommer någonstans i området, säger han.

I Finjasjön har bara sex fiskar undersökts och de fångades inte nära den misstänkta PFAS-källan vid Sötekärrsbäcken.

Rickard Bjerselius konstaterar att Livsmedelsverkets roll är att ge stöd och råd till kommunen att ta egna beslut, gällande till exempel fler provtagningar.

– Vi kan inte göra mer än ge generella rekommendationer och hjälpa till med riskbedömningar, säger han.

Länsstyrelsens vattendirektör Kristian Wennberg vet inte att PFAS inte är undersökt i brunnarna när Frilagt ringer upp på torsdagseftermiddagen.

– Eftersom jag inte läst rapporten än har jag lite svårt att ha synpunkter. Men spontant tycker jag att det låter lite konstigt, säger han.

Länsstyrelsens krav var egentligen att rapporten skulle vara klar den 31 mars.

– Vi tänkte inte titta på dricksvatten, men självklart är det också intressant. Primärt ville vi se grundvattenflödet. Vi vet inte hur länge sedimentet har legat där, men om vi hittar saker i sedimentet vill vi veta hur de rör sig i grundvattnet, säger Kristian Wennberg.

Han känner till Livsmedelsverkets rekommendationer.

-Rent generellt och teoretiskt borde PFAS ingå i provtagningarna. Jag får läsa rapporten och se vilka avvägningar som gjorts, säger han.

Han köper inte omedelbart att analyserna skulle vara för dyra.

-Det kan vara dyra analyser, men man måste ha en helhetsbild. Vad värderar vi här? Tusen ämnen har väl undersökts i sedimentet, kanske har vi bränt större delen av budgeten där och kanske var det inte det klokaste, säger han.

Han vet inte säkert vad PFAS-analyser kostar, men har hört en siffra på några tusen kronor per prov när det gällde fisken.

Han säger att frågan om eventuellt behov av ytterligare provtagning med säkerhet kommer upp på forskningsprojektets styrgruppsmöte på måndag.

-Absolut. Men jag vill betona att de här två undersökningarna, om bäcken och fisken, inte står i fokus för problemen i Finjasjön. De hänger ihop, men inte primärt utan mer som sidoprojekt. Vi gör dem bland annat för att vi vill slippa diskussion där det inte finns fakta, säger han.

Framförallt ska forskningsprojektet titta på annat, exempelvis läckande näring från sediment i sjön. Men PFAS vill Kristian Wennberg fortsätta titta på.

-Om det finns misstankar om ett förorenat område ska vi försöka ringa in och åtgärda det, säger han.

Berit Önell

Läs tidigare artiklar i ämnet:

2019-03-06 Sötekärrsbäcken förorenad av PFAS Reningsverkets påverkan på sjön ska redovisas

2019-04-17 Livsmedelsverket har inte riskbedömt Finjasjöfisken Skärpta riktvärden för PFAS på gång

2019-04-20 Många giftiga ämnen i Finjasjöfisk – flera saknar gränsvärden

2019-04-28 Helgeåns vattenråd vill ha större undersökning av PFAS i Finjasjöfisk