INSÄNDARE. Det är andra tider nu lät Sven Delblanc en av karaktärerna i sin romansvit Hedebyborna säga i 1930-talets Sverige. Nu 80 år senare skulle man åter kunna hävda att det är nya tider eller nygamla. Inför det förestående EU-valet i maj blåser nationalistiska och populistiska vindar runt om i Europa, inklusive Sverige. Rädslan för det främmande växer och exploateras av olika krafter.
I Polen styr Pis-partiet, ja, partiet heter faktisk så! Tillräckligt många röstade på det i det senaste valet för att det skulle komma till makten. Det verkar många nu ångra av demonstrationerna på gatorna i Warszawa att döma. Det folket vänder sig emot är att vad som ska sändas i TV inte längre bestäms av journalister utan av regeringen. De program pissregeringen vill pracka på polackerna verkar inte gå hem.
An der schönen braunen Donau i Budapest härskar Viktor Orban, hunnernas nye Attila. Hans värsta farhåga är flyktingar. Ungrarna verkade i förstone hålla med. När det emellertid nu uppstått arbetskraftsbrist i landet och regeringen vill ge arbetsgivarna rätt att kräva 400 timmars övertid av alla löntagare per år, är det en och annan som börjat dra öronen åt sig. Det är nämligen liktydigt med en återgång till sexdagars arbetsvecka. Vem vill arbeta även om lördagarna?
När samma problematik var uppe i Finland för något årtionde sedan, löstes det i en kompromiss. Finnarna och finskorna lovade att bli lite mer produktiva i sängkammaren mot att de slapp att ta emot så många flyktingar. Huruvida parterna levt upp till sina förpliktelser kan diskuteras. Den viktigaste frågan i Finland har i stället under lång tid varit att få slippa att läsa svenska i skolan, så kallad tvångssvenska.
I Sverige har socialdemokraterna i sin analys av förra årets val konstaterat att stora väljargrupper flydde till Svensk-Jimmies parti. Även om man här inte brukar tycka om flyktingar, har man i det här fallet gjort ett undantag och beviljat samtliga nyanlända asyl. Dessa verkar också ha integrerats väl i sin nya omgivning.
Lokalt i kommunen blev SDs ledare, Hanna i badet, så glad över framgången, att hon tog sig ett stärkande dopp i fontana di T4. Vad månde det med tiden bliva av denna Hässleholms egen Anita Ekberg?
I Lillbritannien tycks ingen veta vad de vill. I brexit är alla mot allting men ingen för någonting. Prästdottern Theresa May tycks sakna all politisk fingerfärdighet. Hon borde lära av en annan prästdotter, nämligen Angela Merkel i Tyskland. Alla tyskars Mutti har ju där lyckats undvika alla blindskär och styrt efter i stort sett eget huvud ända sedan 2005.
För att travestera börsmäklarnas visdomsord när det gäller aktier borde Theresa May go away from the EU in May and stay away. Fortsätter det som hittills kan det bara sluta i en djup baisse!
Amerikanska presidenter tycks inte heller veta vad de vill. För 30 år sedan var credot: Tear down this wall! Från Vita huset låter det nu helt annorlunda. President Donald Duck hävdar ju med tyst gillande av sin vice Mickey Mouse: I will build a wall! Kan politiken bli mer Kalle Anka-lik?
Staffan Andersson