Giftig svavelvätegas från sediment på sjöbottnen kan ha dödat både musslorna i Sjörröd och de stora mängder fisk som flöt iland vid Björkvikens strand i somras.
– Gasen går in i andningsfunktionen och dödar den bottenlevande fisken effektivt, skrev Johan Forssblad på analysföretaget Regito när han slog larm i ett mejl till kommunens parkförvaltare Gunnar Swärdh den 23 juli.
Det minns inte Gunnar Swärdh längre. Istället talar han om att fiskdöden var en ”naturlig situation”. Helene Annadotter på Regito förklarar nu att både syrebrist och förekomst av svavelväte kan döda fisk.
I sin rapport om inventeringen av musslor i Finjasjön konstaterade fiskerikonsulenten och biologen Carl-Johan Månsson att det inte fanns några levande musslor alls där bottnarna var mest näringspåverkade och syrefattiga. Svavelvätegasen bubblade upp på en yta av fem meter omkring honom när han trampade i sedimenten vid Sjörröd.
ANNONS
Frågan är hur långt bottendöden spridit sig i sjön. Vid Sjörröd blommar algerna fortfarande för fullt i oktober månad och diverse andra organismer i olika färgskalor breder ut sig nära stränderna.
Regito konstaterade enligt mejlet att fiskdöden pågått i tre veckor och att cirka 300 döda fiskar vid provtagningstillfället två dagar tidigare låg i strandkanten. Svavelvätegasen fanns både vid Björkviken och i den så kallade Djuphålan längre ut i sjön. All syrgas i Djuphålan var samtidigt slut på tio meters djup och därunder vilket beskrevs som ovanligt. Det ska ha förekommit under långa värmeperioder i mitten på 1990-talet. Dessutom luktade vattnet starkt av svavelvätegas. Viss algblomning förekom längre ut i sjön, dock inte vid stranden, och siktdjupet var årets sämsta, endast 0,77 meter.
Fisken var av den bottenlevande arten gärs.
– Gärsarna dog sannolikt när de uppehöll sig på syrefria bottnar. Både syrebrist och förekomst av svavelväte kan döda fisk. Svavelväte kan bildas på sedimentbottnar när det är syrgasbrist, förklarar Helene Annadotter i sms till Frilagt.
Hon tror att fiskarna ansamlats vid Björkviken men inte dött där.
Helene Annadotter menar att svavelvätebildning skett både i sedimenten i området vid Sjörröd och i Djuphålan.
– Det hänger både ihop med värmen och det faktum att det var skiktat i Djuphålan på grund av kraftig solinstrålning och svaga vindar under en period, skriver hon.
Gunnar Swärdh vill inte kommentera svavelvätegasens påverkan på fisken och förklarar att han inte kan svara på hur och varför svavelväte kan bildas på en sjöbotten.
– Efter den information jag fått tror jag att fisken dog av syrebrist, direkt eller indirekt, men som sagt har jag inte kunskap på detta området. Det är väl bättre du söker kunskap där den finns så du inte vilseleder dina läsare igen, skriver han i ett mejl till Frilagt, men vägrar förklara både vad han menar med att vilseleda och varifrån han fått informationen att fisken dog av syrebrist.
– Vad har du för belägg för att det inte var en naturlig situation med fiskdöden, frågar han istället och hänvisar till Regitos mejl som alltså säger något helt annat.
Berit Önell
Läs tidigare artikel i ämnet:
2018-10-09 Skyddsvärda musslor och ovanlig växt i västra Finjasjön – döda bottnar i östra
