INSÄNDARE. En ledarskribent i tidningen Norra Skåne skriver att ”Satsningen på elcyklar är en miljösuccé”. Med satsningen menas att bidraget upp till 10 000 kronor har medverkat till framgången. Varför inte ge bidrag till vanliga cyklar också? Då hade succén blivit dubbelt så stor. Att slippa batteriet och endast driva cykeln med muskelkraft hade varit mer behjärtansvärt och energibesparande. Batterierna håller inte i evighet och måste tas om hand för destruktion. Ytterligare en fraktion i sophuset.
Skribenten ställer sig mer tveksam till bidraget för elbilar, vilket jag kan instämma i till fullo. Att subventionera svindyra elbilar till dem som har det bäst ställt har jag inte mycket till övers för. Elbilsköp är för gemene man/kvinna ändå inte möjligt, oaktat bidraget.
ANNONS
Ett bättre sätt att främja miljön hade varit att subventionera kollektivtrafiken till 100 procent. Då hade fler förmodligen ställt fossilbilen. Detta hade varit möjligt att finansiera om vi hade slopat Rut och Rot, avskaffat tusenlappen till varje svenskuppfödd gris, behovsprövat barnbidraget och inte minst motstå en tusenlapp till varje ko som Jimmie Åkesson utlovade till bönderna nu senast. Vi väntar bara på att Centerpartiet ska utlova en tusenlapp till varje höna. Med andra ord, allt till alla, som moderaterna klandrat socialdemokraterna för att utlova.
För att plussa på statskassan skulle en kött- och sockerskatt göra miljön en stor tjänst, samt införa en rättvis fastighets- och förmögenhetsskatt. Den nuvarande kommunala avgiften är att betrakta som rena skämtet. Att verkligen ta radikala grepp för att rädda miljön och därmed mänskligheten från en katastrof finns inte på kartan hos något parti. Att lova minst till alla är tyvärr inget politiskt framgångsbudskap.
Lars Nord
Fritänkare och outsider
