Den 3 maj firas pressfrihetens dag. Det är en dag som Frilagt har goda skäl att uppmärksamma.
Journalister förföljs och till och med dödas i många länder i världen bara på grund av att de gör sitt jobb genom att avslöja korruption och maktmissbruk.
Föreningen Reportrar utan gränsers årliga pressfrihetsindex, som nyligen publicerades, visar att fientligheten mot medier och journalister i världen ökat under det gångna året.
– Politiker som visar öppet förakt mot journalister och medier samt auktoritära regimers försök att exportera sin version av journalistik, är ett hot mot demokratier, skriver Reportrar utan gränser i ett pressmeddelande.
– Europa, som tidigare alltid varit en bastion för pressfrihet, är den världsdel där utvecklingen går snabbast nedåt, jämfört med andra regioner i världen, skriver Reportrar utan gränser.
Fyra av de fem länder som tappar mest i årets ranking ligger i Europa: Malta, Tjeckien, Serbien och Slovakien. En slovakisk journalist, Ján Kuciak, sköts till döds i sitt hem i februari 2018, bara fyra månader efter att en annan europeisk journalist, Daphne Caruana Galizia, dödades av en bilbomb utanför sitt hem på Malta.
ANNONS
Enligt Reportrar utan gränser ser fler och fler demokratiskt valda ledare inte längre media som en av grundbultarna i ett demokratiskt samhälle utan som en politisk motståndare som de öppet föraktar och hånar.
Et exempel är den tjeckiska presidenten Milos Zeman som hade en kalasjnikovreplika med inskriptionen ”för journalister” med sig till en presskonferens.
Ett annat är USA:s president Donald Trump som har inspirerats av Josef Stalin och kallar medier för ”folkets fiender”. USA, världens kanske mäktigaste demokrati, har också fallit två positioner till plats 45 i årets pressfrihetsindex.
– Politiska ledare som underminerar journalister och den journalistiska processen bär ett tungt ansvar. De avfärdar att den offentliga debatten baseras på fakta istället för på propaganda, säger Jonathan Lundqvist, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige.
Sverige rankas näst bäst i världen på pressfrihet, liksom i fjol, efter att flera hot mot journalister lett till rättsliga påföljder (en åttondeplats året dessförinnan). Men samma oroväckande tendenser finns även här.
Hässleholm har sin egen historia av angrepp mot media och försök att tysta granskande journalistik, vilket ledde att politiker och företrädare för lokalpressen 2015 förärades skampriset Årets rullgardin av Föreningen grävande journalister.
Frilagt har återkommande drabbats av sådant sedan tidningen startade för snart tre år sedan. Kanske inget att förvånas över eftersom bristen på pressfrihet i Hässleholm är själva anledningen till att Frilagt finns. Om inte Norra Skåne hade gett efter för ledande politikers missnöje med att deras affärer avslöjades och gjort sig av med undertecknad hade behovet av en oberoende granskande nättidning inte blivit lika uppenbart.
Har makthavare i Hässleholm då inte lärt sig något efter all uppmärksamhet kring denna skandal, kritik från JK, folkliga demonstrationer och andra protester och dessutom tydlig påverkan på både valresultat och i SCB:s medborgarundersökningar när det gäller förtroende för lokala politiker och tjänstemän?
Tydligen inte. Försöken att hindra medborgarnas insyn genom att motarbeta Frilagt har fortsatt på olika sätt.
Men Frilagt går inte att stoppa genom politiska påtryckningar. Vi står på oss, med stöd av den svenska lagen som än så länge ger ett starkt skydd för medborgarnas rätt till insyn.
Ett exempel är när några tjänstemän nyligen fick för sig att de hade rätt att vägra svara muntligen på Frilagts frågor och bara vara tillgängliga på mejl. Dessvärre hade de också fått stöd av sina chefer.
Enligt förvaltningslagens serviceskyldighet är sådana restriktioner dock inte tillåtna. Ansvariga tjänstemän ska vara tillgängliga på telefon och för besök. Även enligt grundlagens offentlighetsprincip är myndigheter skyldiga att inte bara tillhandahålla offentliga handlingar, utan även svara på frågor kring dessa. Slutligen är de skyldiga att behandla medborgarna lika och kan alltså inte svara på den ena journalistens frågor och inte den andres. Detta stadgas i både kommunallagen och regeringsformen och gäller även om tjänstemännen tycker att den ena journalisten är jobbigare än den andra.
Ansvariga chefer liksom kommunjurist, kommunikationschef och kommunchef har nu gett oss rätt.
Berit Önell
Reportrar utan gränser har publicerat pressfrihetsindex sedan 2002. Indexet mäter nivån av mediefrihet i 180 länder och beaktar, förutom övergrepp som hot, gripanden och mord, faktorer som mediepluralism, oberoende, självcensur, juridiskt ramverk, transparens och infrastruktur.
På förstaplats ligger nu Norge, följt av Sverige, Nederländerna och Finland. Jumboplatsen innehas av Nordkorea och näst sämst är Eritrea som håller den svenske journaliste Dawit Isaak fängslad sedan snart 17 år.
