Tekniska nämnden slipper utreda den gamla tippen på kommunal mark intill Sötekärrsbäcken. Länsstyrelsen har nu upphävt miljönämndens krav på en provtagningsplan för tippen som misstänks läcka ut bland annat fenol, vilket skulle kunna förklara föroreningarna och det uppvärmda vattnet i bäcken. Men länsstyrelsen anser inte att miljönämnden bevisat att tippen innehåller fenol eller andra allvarliga föroreningar.
Både tekniska nämnden och Hässleholms vatten har tidigare vägrat undersöka bäcken och nu ger miljöchef Sven-Inge Svensson upp.
Föroreningarna i bäcken nedanför reningsverket har varit kända under flera år. Efter att Frilagt uppmärksammat fiskdöd i maj 2016 gjorde analysföretaget Regito en undersökning som visade alarmerande värden, bland annat hög konduktivitet, höga salthalter och även näringstillförsel. I januari 2016 upptäcktes de märkligt höga temperaturerna i bäcken, uppåt tio plusgrader, trots minusgrader i luften. Bäcken rinner ut i Finjasjön.
ANNONS
Miljönämnden fick i oktober 2016 information om att det funnits en gammal deponi på platsen. Enligt vittnen hade bland annat fenolslam dumpats där, men också diverse annat avfall. När miljöinspektörerna provborrade hittade de bland annat spår av tegel, glas och mineralull på 1,9 meters djup. De kände också en sötaktig lukt när de borrade i slänten mot bäcken och misstänkte att den kom från fenol, ett ämne som i reaktion med vissa andra ämnen kan orsaka kraftig värmeutveckling.
I oktober 2017 fick tekniska nämnden ett föreläggande om att göra en provtagningsplan för en översiktlig markundersökning. Men tekniska nämnden överklagade miljönämndens beslut och har nu fått rätt hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsen håller med tekniska nämnden om att det inte är klarlagt att tippen varit i bruk efter 1969 och att tekniska nämnden därför inte kan ha ansvar som verksamhetsutövare. Den anlades enligt miljönämnden någon gång mellan 1940 och 1957, vilket styrks av flygfoton. Hur länge den sedan användes är mer oklart, men länsstyrelsen drar slutsatsen att det inte finns belägg för att det var längre än till 1957. Tekniska nämnden påtalar att bilder från 1975 visar att tippen fyllts igen långt tidigare eftersom växtlighet etablerat sig. Dessutom anser länsstyrelsen inte att det framgår att området är förorenat på ett sådant sätt att denna regel är tillämplig.
– Vid provborrning har miljönämnden hittat avfallsrester, men det saknas uppgifter som styrker att avfallet ifråga är skadligt, skriver länsstyrelsen.
En nedlagd deponi kan också klassas som pågående miljöfarlig verksamhet som påverkar omgivningen. Då är fastighetsägaren ansvarig, men länsstyrelsen anser inte att det heller är aktuellt här eftersom avfallet enligt praxis då ska vara avskilt från omgivningen, till exempel genom att ha förvarats i tunnor. Här verkar det vara utspritt i marken.
Länsstyrelsen gör bedömningen att underlaget inte tillräckligt tydligt visar att kommunen bedrivit deponiverksamhet på platsen.
– Det framstår snarare som att platsen använts för avstjälpning eller utfyllnad med avfall utan någon närmare kontroll och utan någon tydligt utpekad huvudman, även om uppgifterna i ärendet tyder på att kommunen varit delaktig i utfyllnaden, bland annat genom att jämna ut området emellanåt, skriver länsstyrelsen.
Sven-Inge Svensson ser inga möjligheter att gå vidare med kravet mot tekniska nämnden.
– Vi har som jag ser det nått vägs ände då det gäller vår möjlighet att agera som tillsynsmyndighet, förklarar han.
Han anser att beslutet är enligt rättspraxis eftersom tekniska nämnden nu avgränsat verksamheten till perioden 1940-1957.
Det som nu återstår är att lägga in ärendet i MIFO-registret (metodik för inventering av förorenade områden). Men där finns ett stort antal ärenden på kö.
Berit Önell
