INSÄNDARE. När man tar del av alla alarmister och ”krigshetsares” skrämsel för ”ryssen”, inklusive de flesta riksdagspartier, kan man tro att kriget är nära förestående. Nästan alla bjuder över varandra för att visa vem som är mest försvarsvänlig. I budgivningen har militärens tuppkam växt och yrkar på höjda anslag på flera områden. Fler ubåtar, fler flygplan och fler kanoner finns på önskelistan. De senare i inköp från USA till enorma kostnader i miljardklassen.
Hur stor är då sannolikheten för en rysk attack mot vårt land? I partikretsar är det en lek med ord och semantiska hårklyverier. Hela tiden hänvisas till annekteringen av Krim och striderna i östra Ukraina, samt konflikten med Georgien. Självklart ska dessa övergrepp fördömas, men tro att det går att med sanktioner förmå ryssarna att återlämna Krim till Ukraina är i det närmaste utsiktslöst. Så länge Putin sitter vid makten är det inte möjligt att ens ta upp frågan. Däremot kan det öppnas en möjlighet att förmå honom att lämna östra Ukraina genom diplomati.
Efter årtionden av nedmontering av försvaret undrar jag och säkert många i vårt land varför det plötsligt blivit så bråttom att rusta upp igen? Är hotet verkligen reellt? När man tar del av hur mycket som satsades 2016 på det militära världen över, kan man ifrågasätta det verkliga hotet från Ryssland? USA satsade 611 miljarder dollar, Västeuropa 237 och Ryssland 70. Med dessa siffror ställer jag frågan: skulle Ryssland starta ett storkrig med vetskap om dessa styrkeförhållanden, vänligen räck upp en hand? Att starta ett angrepp mot Sverige eller Norden och Baltikum för den delen, skulle inte Västeuropa eller Nato passivt se på.
I ljuset av hur mycket det kommer att krävas av oss i framtiden när det gäller våra gemensamma åtagande inom i stort sett alla andra skattefinansierade områden, ifrågasätter jag en dubblering (eller mer) av försvarsanslagen. Besinning önskas av samtliga politiker oavsett färg och ideologi. Samtal (med Putin) är bästa försvar!
Lars Nord
Fritänkare och outsider