Många kritiska synpunkter och lösningsförslag kommer fram om trafikflödet kring Järnvägsgatan och stationen i Hässleholm. Ombyggnaden av centrum verkar ha lett till en krock mellan estetik och funktionalitet. Att på liten yta få ihop många – och ibland motstridiga – funktioner, är en av utmaningarna.

Som Frilagt berättat gör tekniska förvaltningen nu ett omtag med en opartisk granskning av trafiksituationen.

ANNONS

Om stadens kommunikation liknas vid ett blodomlopp kan trånga passager leda till proppar och rent av infarkt. Lite så verkar trafikläget i centrala Hässleholm ha blivit.

Att många berörs av att infarktrisken ofta ligger på lur, märks på att de flesta har egna upplevelser och gärna uttalar sina tankar om flödet.

Många röster höjs om att det inte längre finns möjlighet till stopp vid stationens huvudentré. De frekventa stoppen som ändå sker säger samma sak.

Monika Hörlén tycker trafiksituationen i Hässleholm är jättejobbig. Hon bor nära Norra Station och tycker synd om alla förvirrade människor hon ser komma ner från rulltrappan mot Magasinsgatan.

– De kommer ut på baksidan och vet inte vart de ska ta vägen. Här är många bilar som kör, både där de får och inte får, säger hon.

Det är framför allt hur man kommer in i och ut ur stationen som stör henne.

– Det är högst rimligt att man kan komma till vid båda ingångarna och lätt släppa av och hämta upp. Den västra sidan är inte heller helt lätt att hitta till, säger Monika Hörlén.
Ingalill Källner är också kritisk och besviken. Hon fann ändå en ljusglimt när hon upptäckte att det tillkommit en rad fria 30-minuters parkeringsplatser på Magasinsgatans västra parkeringsområde. Hon håller ändå fast vid att det borde gå att hämta och lämna resenärer på båda sidor om spåren.

– Det är lite avigt att bara få använda Magasinsgatan. Det är baksidan, liksom. Rulltrapporna står ofta stilla och så finns det bara en hiss. Det är en sårbar flaskhals, säger Ingalill Källner – som dock tror att det på sikt kan gå an för henne att vänja sig vid nyordningen.

Inne i stationens huvudentré möter vi rullstolsburne Moustafa Moslim Ali. Han lyfter fram att den som har funktionsnedsättning får en betydligt besvärligare tillvaro om det krävs taxi eller färdtjänst för att komma in via stationens huvudentré. Med möjlighet för snabba stopp med bil på Järnvägsgatan minst dubbleras möjligheten att smidigt nå fram till rätt mål. Det gäller ju att enkelt kunna nå både centrum, bussar och tåg.

– Hissen fungerar ibland inte och när rulltrappor dessutom ofta står still missar jag tåget. Det händer redan och blir ju inte bättre om ännu fler väljer tåget och om bilburna människor ska behöva vara hänvisade till bara den västra entrén, funderar Moustafa.

Stationsvärdarna Liridon Rexhepi, Hanna Tuvesson Januzi och Björn Malmgren har redan fått ta emot en hel del tankar från missnöjda resenärer. Mest märker de av klagomål på stoppförbudet. Men också synpunkten att cykelbanan blivit väl bred och den övriga trafiken fått för lite utrymme.

Hanna och Liridon bor själva i lägenheter med fönster utåt Järnvägsgatan. Den dagliga upplevelsen av läget är att det inte alls är bra.

– De parkerar mitt på vägen, folk kör åt fel håll och det tutas mycket, berättar de.

– Sena kvällar och tidiga morgnar störs vi mycket. I och med att ingenting händer blir det bara fler och fler som gör fel, säger de båda och hoppas att det snart blir lugn och ordning.

– Hela den här gatan kan vara full av parkerade bilar så att bussarna inte kommer ut, vittnar Hanna.

Kim Vendel, busschaufför på Nettbuss, skyndar förbi ute på bussområdet och sätter sig i den så kallade bytesbilen; en företagsbil som lediga chaufförer använder för att ta sig till och från jobbet med. Det finns två sådana som också helst ska få plats.

– Här är för trångt. De har inte riktig tänkt igenom det här. Bilar och lastbilar stannar dagligen och kaos är en bra benämning på det, säger han innan han skyndar iväg.

Brott mot reglerna om stoppförbud, tokiga parkeringar och olovliga körningar i bussfil verkar stå för merparten av de akuta problemen. Men också platsbrist framför stationens huvudentré i öster och att det är så lite förberett vid den västra entré framkommer klart. Därför löser sig nog inte problemet enbart med att trafikreglerna vinner kraft och följs.

Många av dem som framför synpunkter vill inte framträda, men de vill gärna att deras tyckande kommer fram. Här följer därför ett axplock av anonyma tankar och förslag som kom fram vid Frilagts rundvandring.

– En strikt prioritering av vilka funktioner som behövs och ska tillåtas i centrum efterlyses – och renodling av åtgärder utifrån det – så att det nödvändiga trafikflödet gynnas; inte korkar igen.

– Den nya uteserveringen tog den plats vi hade behövt för att få till kortstopps-platser.

– Varför byggde de ännu ett fikaställe; sådana har vi väl redan gott om i centrum?

– Hur kan man lägga en dubbelriktad cykelbana i direkt anslutning till stationstrappan? Första steget in i vårt välkomnande centrum ska ske rakt in i trafiken; hur tänkte man?

– Ta helt bort privatbiltrafiken framför stationen!

– Enkelrikta Järnvägsgatan mellan Tingshusgatan och Andra Avenyen för alla, och gör den ”tvärt om” – med trafik tillåten i riktning från nord till syd. Då kan bussområdet hållas fritt och stadsbusshållplatsen vid kulturhuset kan förslagsvis flyttas dit. Renodla!

– Det är en halvmessyr just nu.

En bypassoperation eller en lite kranskärlsrensning – eller båda – måste kanske till för att få balans och ett gott flöde på centrumtrafiken.

Text och foto: Lotta Persson