”Det här med humor är alldeles för allvarligt för att man ska kunna överlåta det till lättsinniga.” Framgångsrika i konsten att vara roliga och samtidigt förmedla något tänkvärt är britterna i Monthy Python-gänget.
Filmen Life of Brian, utspelas på Jesu tid och i nära anslutning till bibelns berättelser. Den fick på svenska titeln: Ett Herrans liv. Inte minst för att den driver med alla de absurditeter som kan uppträda på religionens område. Men filmen visar samtidigt mycket tydligt att det inte är religionen som är problemet, utan människan. Dumheterna finns överallt. Det bristande omdömet uppträder dessvärre även bland politiker med stor makt, bland militärer och bland dem som verkar i olika motståndsrörelser.
I en scen grips huvudpersonen Brian när han med bred pensel klottrar på Jerusalems mur. Budskapet är: Romare – åk hem! Det han gör är statsfientligt, men romaren som avslöjar Brian läxar istället upp honom för att han har stavat fel. Efter avslutad lektion så får Brian en order: ”Nu skriver du det här hundra gånger.”
Jag skrev för en tid sedan ett svar på en insändare av Anders Wallentheim (S) i Norra Skåne. Jag reagerade på det jag såg som ett förtäckt försök av en politiker att misstänkliggöra nättidningen Frilagt och dess redaktör Berit Önell. Eftersom det var politiker som drev på för att stoppa den granskande journalistiken och få bort henne från Norra Skåne, var det givetvis relevant att påminna om detta. Trots att detta nu påtalades för hundrade gången.
Jag har inte fått något svar från Wallentheim om vad som var syftet med insändaren. Däremot svarade tidningens chefredaktör Carl-Johan Bauler: ”Norra Skåne delar inte skribentens beskrivning i den del som rör skeendena på tidningen 2014. Den delen kommer heller inte ytterligare att kommenteras på denna sida”.
Det är svårt att tolka denna kommentar som något annat än beröringsskräck. Tragikomiskt nog är det ju chefredaktören själv som bjudit in till debatt genom att ta in politikerns inledande inlägg, som handlade om vilka journalister som kan anses trovärdiga.
Den antagligen mest kända i Monty Python-gänget är John Cleese. I tv-serien Pang i bygget spelar han den arrogante, för att inte säga hysteriske hotellägaren, som hela tiden klampar i klaveret.
ANNONS
När några tyskar tar in på hotellet förmanar han sin fru. ”Don´t mention the war”. Vad du än gör – säg ingenting om kriget.
Nu är det just den dumheten som Johns Cleese rollfigur upprepade gånger ägnar sig åt, vilket givetvis gör hans gäster både ledsna och förnärmade.
– Varför skulle jag inte få nämna kriget – det var ju ni som började – genom att invadera Polen!
Lite av samma pinsamma agerande har präglat Norra Skånes sätt att hantera skandalen sedan den uppdagades 2014. Vilket drabbar både läsare och anställda journalister, som fått lida för vad politiker och tidningsledning gemensamt har ställt till med. Helst skulle väl alla inblandade vilja glömma vad som hänt, men det låter sig inte göras. Varför då? Därför att sanningen ständigt gör sig påmind. Det som hänt har hänt, och det som är gjort kan icke göras ogjort.
Att tvingas leva i förnekelse kan ingen må bra av. Sanningen segrar till slut heter det ju, när den tillåts komma fram så verkar den befriande. Det gäller inte enbart för alkoholisten och historierevisionisten.
Urban Önell
Scenen ur Monthy Pythons film Life of Brian (Ett Herrans liv) hittar du här:
https://www.youtube.com/watch?v=XbI-fDzUJXI
Scenen ur Pang i Bygget hittar du här:
