Den 8 november 2016 briserade den största politiska bomben i USA:s politiska historia – valet av Donald J. Trump till landets 45:e president. Det var en chock som drabbade såväl demokraterna som det republikanska etablissemanget. Han gick till val på ett nationalistiskt populistiskt budskap där huvudingredienserna var minskad immigration, såväl illegal som legal, byggandet av en mur på gränsen till Mexiko, ökad protektionism och ett minskat engagemang av USA i den internationella världsordningen. Dessutom utlovade han mera traditionella republikanska krav som lägre skatter, lag och ordning, minskade regleringar och tillsättandet av konservativa domare.
Hans oväntade framgång drevs av ett utbrett missnöje med de etablerade partierna och en svag ekonomisk tillväxt efter det att den finansiella krisen utbröt 2007. Han spelade rollen som den ”outsider”, utan politisk erfarenhet och belastning, som skulle göra slut på korruptionen i Washington och ge den bortglömda delen av befolkningen en röst. Trumps väljare bestod framför allt av vita väljare som känner sig hotade av de förändringar, såväl ekonomiska som sociala, som den tilltagande globaliseringen har medfört.
Vad har då hänt sedan den 20 januari i år då Trump installerades som president? Det har varit ett minst sagt händelserikt år. Regerandet har präglats av kaos, inkompetens och en ständig ström av kontroversiella uttalanden och ”tweets” från presidenten. Avsaknaden av en genomtänkt strategi är tydlig inom de flesta områden. Trots att republikanerna har majoriteten i både representanthuset och senaten har man inte lyckats genomdriva mycket av sitt program, framför allt misslyckades man spektakulärt med att avskaffa den sjukvårdsreform som president Obama införde (”Obamacare”) och som har varit som ett rött skynke för republikanerna.
Vissa framgångar för Trump kan dock registreras. Den största framgången är tillsättandet av en konservativ domare till högsta domstolen, men även ett rekordstort antal domare till lägre domstolar. Detta är förändringar som kommer att ha mycket långvariga effekter eftersom en domare till högsta domstolen utses på livstid. Andra framgångar som uppnåtts är minskade miljö- och andra regleringar som gynnar näringslivet. Det ser också ut som om en skattesänkning för företags och individer kommer att kunna ros i land.
Det är ju normalt att politiska partier strider och att oppositionen angriper regeringen och inte är nöjd med dess politik. Men det som utspelas i dagens USA går långt utöver den normala politiska vardagen. Den allvarligaste aspekten har varit de kontinuerliga lögnerna som Trump praktiskt taget dagligen genererar och hans attacker på den fria pressen (”fake news”). All kritik betraktas som en personlig attack på presidenten och avvisas kategoriskt utan annan argumentation än att det är ägnat att skada och underminera hans presidentskap. Lögner, vilda påståenden och förolämpningar, framför allt från presidenten och hans försvarare, har normaliserats till en sådan grad att själva demokratin är i farozonen.
Trump är en utpräglad narcissist, tål inte kritik, har inga kunskaper i allmänhet och betraktar sanningen och fakta som något som kan anpassas till egna syften alltefter som situationen kräver. Mot den bakgrunden är hans beteende som president egentligen inte någon stor överraskning.
ANNONS
Det mest överraskande och farliga för demokratin i USA är i stället beredvilligheten hos republikanerna och flera andra grupper att hålla för näsan och acceptera Trumps beteende, så länge man tror sig kunna kamma hem en del politiska segrar. Många på den politiska högerkanten som i vanliga fall skryter och stoltserar med sin patriotism, ägnar knappast nationen någon tanke när de villigt tolererar alla lögner och attacker på pressen och domstolarna vilket sakta men säkert underminerar de demokratiska institutionerna. Det är bristen på civilkurage hos den politiska ”eliten” som är det största hotet mot demokratin, större än vad presidentens auktoritära inställning är.
Vad kan vi då förvänta oss under 2018? Hitintills har Trump haft tur med ekonomin som uppvisar rekordlåg arbetslöshet, stigande löner och en ständigt stigande aktiemarknad. Men det finns flera moln på himlen. Internationellt kvarstår det nordkoreanska hotet, förhållandet mellan USA och Iran är mycket spänt och det senaste utspelet om att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem har ökat spänningen i Mellersta Östern.
Ur ett inrikespolitiskt perspektiv kommer 2018 att vara av oerhört stor betydelse för Trumps fortsatta presidentskap. Nästa år hålls nämligen val till kongressen. Efter de senaste valframgångarna i Virginia och framför allt i Alabama har demokraterna fått förnyat hopp om att kunna erövra antingen representanthuset eller senaten eller eventuellt båda. I så fall kommer Trumps möjligheter att genomföra sitt program att minskas drastiskt.
Det finns dock ingen anledning att tro att Trump kommer att ändra sitt beteende, så utmaningen mot den amerikanska demokratin kommer att bestå, åtminstone till 2020 då nästa presidentval hålls.
Tohmas Karlsson
