Vad är det som gör att människor radikaliseras och till sist är beredda att begå terrordåd för att uppnå sina mål? Den frågan försökte journalisten Jesper Huor svara på när han föreläste på Hässleholms bibliotek. Vad kan vi lära oss av Anna Sundberg som efter 16 år i islamistisk och våldsbejakande miljö hittade vägen tillbaka till ett mera normalt liv?
Trots att han ägnat mycket tid åt att analysera problematiken, eller kanske just därför, hade inte Jesper Huor några enkla svar på dessa svåra frågor.
ANNONS
Under föreläsningen utgick han från Peter Mangs och Anna Sundberg, två personer som han haft möjlighet att studera närmare. Med helt olika utgångspunkter utvecklades båda i våldsbejakande riktning.
Peter Mangs greps 2010 misstänkt för ett antal mord och mordförsök i Malmö med rasistiska förtecken. Han dömdes senare till livstids fängelse för dessa brott. Peter Mangs hade högerextremistiska sympatier och agerade helt på egen hand. Var hans agerande resultatet av hans mentala problem och tragiska förflutna eller ett genomtänkt politiskt program? Jesper Huor konstaterar att det finns fog för båda dessa tolkningar.
Det är inte heller lätt att förklara hur Anna Sundberg som var en öppensinnad och äventyrlig student i Lund lockades in i islamistiska kretsar och kom att stödja våldsbejakande extremism. Idag har hon lämnat detta liv bakom sig. Hon tog själv kontakt med Jesper för att han skulle kunna berätta om hennes förflutna.
Bland kända extremister i källarmoské
Hur kunde det gå så snett? Anna träffade en andlig man i en park i Lund, fick en religiös upplevelse, blev kär, konverterade, och gifte sig med honom. Anna och hennes man blev sedermera aktiva i den beryktade källarmoskén i Brandbergen. Här rörde sig kända extremister som Mohamed Moumou, som vid sin död år 2008 var al-Qaidas andranamn i Irak. Anna lärde känna fruarna till männen i moskén och var själv den person som meddelade Mohamed Moumous fru om hennes mans död.
Men dessa omständigheter ser inte Jesper som hela förklaringen. Både Peter Mangs och Anna Sundberg hade personliga problem som radikaliseringen kunde lösa. På köpet fick de dock en mängd nya och värre problem.
Peter hade en svår uppväxt, psykiska problem och hade misslyckats som musiker. Anna hade blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp, hade rökt mycket hasch, var vilsen och upplevde att hennes studier inte lett någonvart.
– Hon längtade efter något större, efter att få en roll här i världen. Det fungerar ungefär som i en sekt i dessa miljöer, det finns många sektliknande drag, säger Jesper Huor.
Handlar det om hjärntvätt?
– Anna vill inte använda det ordet. Det vore att skylla ifrån sig, det vore att säga att man inte har ett personligt ansvar, förklarar Jesper.
Anna menar att även om hon inledningsvis blev manipulerad av sin första make, valde hon själv att ta steget djupare in i rörelsen, och blev snabbt både mer radikal och mer konsekvent i sin ideologi än han. När äktenskapet slutade i skilsmässa gjorde hon och hennes medsystrar i Brandbergen analysen att mannen inte var en tillräckligt god muslim.
Med deras hjälp fick Anna kontakt med sin nye och mer hårdföre make Said Arif. Han var en algerisk ex-militär och har beskrivits som Frankrikes mest erfarne jihadist. Han dömdes till tio års fängelse för att ha planerat terrordåd mot landets huvudstad.
Anna var inte delaktig i sin makes förehavanden eller fullt ut införstådd med dem, men hon stöttade honom fullkomligt.
Som rebeller i Star Wars
Dessa radikaliserade miljöer drivs av sin egen inre logik, från vårt perspektiv sett en helt omvänd rättsuppfattning, menar Jesper Huor.
– Ingen människa vill vara ond och göra hemska saker. De ser sig själva som motståndshjältar, de är som rebellerna i Star Wars som slåss mot det onda Imperiet.
Jesper påpekar att det är viktigt att förstå att människor i dessa extremistiska kretsar i mångt och mycket är som människor i allmänhet. Några av dem är småkriminella och har sina egna motiv, andra är noga med moralen och drivs av stark ideologisk övertygelse. För somliga, som Annas första make, kan det vara det förra, för andra, som Said Arif, kan det vara det andra. För ytterligare några, som Peter Mangs, kan det var litet av bådadera.
Anna beskriver ingående den ömhet och respekt som hon kände inför sin make, och de goda sidor hon såg i honom.
Trots att en person ägnar sig åt terrorism kan man samtidigt vara en uppskattad far och make. Det är inte så svartvitt som vi i egenskap av utomstående betraktare föreställer oss. Denna insikt förringar givetvis på intet sätt de brott som terroristerna begår. Eftersom de begår fasansfulla brott ska de givetvis straffas.
Många vill veta hur de ska komma loss
Många som läst Jespers bok om Anna hör av sig.
– Många kvinnor vill veta hur man kan komma loss och få med sig sina barn. Vi får göra vad vi kan för att peppa dem. Vi måste kunna erbjuda dem – som inte själva gjort något brottsligt – en plats i samhället.
Jesper Huor är, vid sidan om sitt arbete som journalist, lärare vid JMK, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet. Han har skrivit tre böcker: Älskade terrorist, vilket är titeln på boken om Anna Sundberg, Sista resan till Phnom penh där han dokumenterat sin fars livsöde och I Väntan på Talibanerna, en reseskildring från Afghanistan. Han är också upphovsman till tre radiodokumentärer: Bibliotekarien, som handlar om boktjuven på Kungliga biblioteket, Gåtan Göran Lindberg som handlar om polischefen som samtidigt var våldtäktsman, och Fallet Peter Mangs.
Arrangörer bakom föreläsningen var Hässleholms bibliotek, Röda korset och Europa direkt.
Urban Önell
Jonathan Önell
