INSÄNDARE. Inkompetens eller korruption? Ja, det är frågan man måste ställa sig när Hässleholms kommuns ledande politiker och tjänstemän fortsätter att driva vissa minst sagt omtvistade fastighetsaffärer. Exemplen är många, men i denna insändare koncentrerar jag mig till den så kallade ”nettotomten”, vid järnvägen (Hässleholm 80:30). Kommunfullmäktiges (KF) majoritet avslog den 12 juni 2017 ett köp av fastigheten. Man hade då tagit ställning till tre alternativ, nämligen att köpa för 14,3 miljoner eller köpa för 11,0 miljoner alternativt att helt enkelt avstå från ett köp. Beslutet blev glädjande nog att inte köpa, vilket var Folkets Väls förslag.
De som ville köpa för 14,3 miljoner var partierna S, C, MP och VP. Vid KF mötet 2017-06-12 (se inspelningar på Webb-TV) kunde man från Benny Pettersson (S) höra att: ”Nu har man ju förhandlat så gott man kunnat och förhandlat i botten från tekniska, och Jacob Ruter har väl gjort vad han har kunnat.” Per-Åke Purk (VP) fortsatte i samma anda med att säga: ”Jag får väl ändå lita på de tjänstemän vi har, som sitter i de här förhandlingarna, och då är det förhandlat ner till den här summan (14,3 miljoner). Utöver det finns inga möjligheter för då faller, så att säga köpet va”.
Lena Wallentheim (S) ville inte vara sämre så hon begärde ordet och sa: ” Här har vi haft våra tjänstemän på tekniska kontoret som har förhandlat detta här om och om igen och gjort vad de har kunnat för att få ner prisbilden.” Hon fortsatte med att säga: ”Jag menar att vi måste väl ändå visa lite respekt och tro att våra tjänstemän gjort sitt allra yttersta när de förhandlar priser för de här tomterna.” Det belopp hon och Purk liksom Pettersson talade om, som omöjligt att pressa, var alltså 14,3 miljoner. Visst är det förvånande att nu bara några månader senare så är säljaren beredd att sälja för 12,0 miljoner. Alltså 2,3 miljoner under det pris alla i S-blocket påstod vara omöjligt att pressa. Ännu mer bestickande är att Tekniska nämndens arbetsutskott, med sin ordförande i spetsen, Arne Dahlström (KD), nu beslutat sig för att ändå köpa den aktuella fastigheten, trots Kommunfullmäktiges beslut om att inte köpa.
Fastigheten är ett rivningsobjekt och tillika i behov av sanering. Bara saneringskostnaderna kan uppgå till mångmiljonbelopp. Om marken eventuellt skulle behövas för framtida järnvägsutbyggnad så är det en fråga för staten. Den kanske främste agitatorn för att kommunen ska köpa för 14,3 miljoner har varit Mats Sturesson (C). Jag tror väl i och för sig inte att han har några egenintressen i affären, men nog har väl andra markägare, till motsvarande tomter i området intill järnvägen, intresse av att prisbilden höjs. Kan det vara så att någon av dem är framstående centerpartist? Jag bara frågar, men så här inför valet har lokalpressen säkert många ”stenar att vända på” som det brukar heta.
Björn Widmark, Folkets Väl