”Politik är konsten att leta efter problem, hitta dem överallt, ställa fel diagnos och använda fel botemedel”. Citatet av Groucho Marx får tas för vad det är – ett skämt med satirisk udd.

Filmerna med Groucho och de övriga bröderna Marx är fulla av absurd, kanske till och med billig humor. Ibland lyckas de samtidigt skämta om hyckleri och dubbelmoral, vilket gjort att jag just hos Groucho Marx funnit inspiration till denna krönika.

Politik – det vill säga statskonst – är en mycket krävande uppgift. Rätt sorts politiker ger sig i kast med uppgiften med medborgarnas bästa för ögonen. Problem finns onekligen överallt. Olika särintressen kämpar mot varandra. Många vill att sakfrågorna ska lösas på ett sätt som gagnar dem själva. Politiska partier, starka ledare och ekonomiska intressen drar åt olika håll. Det gäller att vara klarsynt, analysera problemen och sätta in rätt medicin. Det är sällan enkelt.

Dessutom måste alla makthavare finna sig i att arbeta i offentlighetens ljus. De kan inte välja vem de vill tala med, utan får finna sig att möta både sömniga lokaltidningsreportrar och vassa granskande journalister. Uppdrag granskning kan stå i dörren utanför kommunalhuset vilken dag som helst. Det är många makthavare som signalerar att det är jobbigt även när Frilagt Hässleholm ställer högst relevanta frågor. Groucho Marx igen: ”Trassla inte till det genom att komma dragande med fakta”.

Grovt förenklat kan man dela in politiker i två kategorier: Pragmatiker och principfasta. Den förstnämnda gruppen vill bara bocka av sakfrågorna. De kan tänka sig att gå ganska långt i sitt kompromissande. Värderingar får stå tillbaka, det viktigaste är att få något gjort. Groucho Marx karikerar pragmatikerna på följande vis: ”Det här är mina principer. Gillar ni inte dem så har jag andra.”

De principfasta kan å andra sidan anklagas för att vara så fyrkantiga att de inte går att resonera med. Av den anledningen försöker nog de flesta politiker hitta en gyllene medelväg mellan benhårda principer och ryggradslös pragmatism.

ANNONS

Hur makthavare än beslutar kan de inte göra alla nöjda. Det får vi medborgare stå ut med, men de får under inga omständigheter föra oss bakom ljuset. Är det något som gör oss väljare upprörda så är det väl när vi känner oss lurade? Om lurendrejare säger Groucho Marx: ”De viktigaste egenskaperna är ärlighet och uppriktighet. Lyckas man förfalska dem kan man komma långt”.

För egen del bli jag alltmer övertygad om att makthavares viktigaste egenskap är en helgjuten karaktär. Hur många gånger har vi inte hört uttrycket ”makt korrumperar”? Bara de hederliga bör anförtros offentliga uppdrag, oavsett om vi talar om politiker eller tjänstemän. Den som avslöjas med att inte vara pålitlig ska omedelbart lämna den offentliga arenan. I annat fall skadar man tilltron till samhällets institutioner, inklusive demokratin.

Urban Önell