Kommunens miljöchef Sven-Inge Svensson är förvånad över att åklagaren under pågående rättegång drog tillbaka sin stämningsansökan mot Hässleholms vatten om att den utökade användningen av förorenad järnvägsmakadam inte hade anmälts till miljökontoret.

– Ibland förstår jag inte hur åklagarna resonerar, säger Sven-Inge Svensson som menar att anmälan skulle ha gjort även om det inte var säkert att miljöpåverkan blev större.

Det värsta tycker han dock är att ingen kunde ställas till svars för att de förorenade massorna alls hamnade någon annanstans än på en deponi för farligt avfall.

De förorenade järnvägsmassorna, som Hässleholms vatten ville använda bland annat till en vall mot Finjasjöns översvämningar, var Frilagts första avslöjande när tidningen startade i maj 2015. Efter att Frilagts egna markprover visat otillåtna halter av bland annat arsenik krävde miljökontoret att Hässleholms vatten skulle ta prover på massorna, vilket inte hade gjorts när de togs emot gratis från Trafikverket. Ännu högre värden uppmättes och det stod klart att massorna inte kunde användas till anläggningsarbeten. Dessutom var sammansättningen av ämnen sådan att det stod klart att åtminstone en del av massorna måste ha kommit från annat håll än de som redovisades i Trafikverkets provtagningsprotokoll.

ANNONS

Miljökontoret polisanmälde både Hässleholms vatten och Trafikverket för miljöbrott. Men det gick inte att utreda var de förorenade massorna kom ifrån.

– Trafikverket skyllde på underentreprenörer och handlingar som försvunnit. Den som inte har ordning på pappren kommer alltså undan – det är skrämmande, säger Sven-Inge Svensson.

Däremot kom Trafikverket och Hässleholms vatten överens om att dela på kostnaden för att transportera massorna till deponi. Trafikverket stod för 700 000 kronor och Hässleholms vatten för drygt 200 000 kronor, vilket innebär ett visst erkännande av ansvar från båda parter.

Till Norra Skåne sa Hässleholms vattens vd Liselotte Stålhandske dock efter rättegången att bolaget gjort allt rätt. Till Frilagt sa hon att hon tyckte att det var tråkigt att allmänna medel lades på ”sånt här”.

Men förorenad järnvägsmakadam ligger fortfarande kvar, blandat med annat avfall, i ravinen bakom reningsverket.

Sven-Inge Svensson konstaterar att Hässleholms vattens advokat fokuserade på miljöpåverkan av att järnvägsmassorna användes på fyra platser istället för de två anmälda.

– Från början anmälde bolaget att det skulle användas massor som inte var förorenade till två ändamål, en vall och en slamplatta. Sedan visade det sig att det var förorenade massor och att de även lagts som förstärkning på vägen och i ravinen. Om vi säger ja till två ändamål och det sedan blir fler måste bolaget enligt lagen göra en ny anmälan, alltså har det begåtts ett brott, säger Sven-Inge Svensson.

Han anser att miljöinspektören Per Fribing vittnade i rättegången för att säga just detta. Men advokaten pressade honom med att fråga om han kunde hävda att det fanns en ökad miljörisk och då blev svaret nej, inte i detta fall. Han medgav därefter att det i praktiken inte heller varit nödvändigt med en ny bedömning just här.

– Men det kan i många fall vara förbjudet fast vi inte kan påvisa en skada, säger Sven-Inge Svensson.

Han menar att advokaten använde inspektören som ett expertvittne istället för ett myndighetsvittne.

– Expertvittnet kan bedöma hur allvarlig miljöskadan är, men det är inte det vi ska vittna om, utan frågan är om det begåtts ett brott, säger Sven-Inge Svensson och konstaterar att det kan vara tufft att sitta som vittne i en rättegång.

Berit Önell

Läs tidigare artiklar i ämnet:

2017-10-13 Målet mot Hässleholms vatten lades ner under pågående rättegång