När jag tar del av Håkan Spångbergs insändare angående en skatt i stället för TV-avgift, är det något av ett bottennapp i infantilism. När våra vanor så totalt förändrats, måste givetvis staten se till att få in medel för att driva PS-kanalerna. Nu när allt fler ser på TV via datorn och inte behöver betala licensavgift för att titta på TV, så måste självklart staten se till att lösa finansieringen.

Jag är tämligen övertygad om att medborgarna även i framtiden önskar icke reklamfinansierade TV-kanaler, som motvikt mot de många kommersiella kanaler som sänder, i mitt tycke, en massa skräp och varvar det med enfaldig reklam. Det man kan önska sig är att skatten (avgiften) blir progressiv, dvs. den fattigaste betalar minst och de rikaste mest, med ett tak för högsta avgiften. Vi slipper då ”jakten” på licensskolkare och administrationen blir enklare och billigare. HS spyr sin galla över ”att betala indoktrineringen av vänsteranstrukna SVT och SR”. Jag lyssnar och ser endast på PS-kanalerna och kan intyga att jag aldrig upptäckt något särskilt politiskt ställningstagande för den ena eller andra sidan av den politiska skalan. Journalisterna har sin yrkesheder och att den skulle färgas av sympatier i någon viss riktning i programmen, är en grov anklagelse. Till skillnad mot vissa papperstidningar och nätet, där man kan få ta del av de mest fascistoida saker som går att uppbringa.

Den senare delen av HS:s insändare är så naiv att den är knappast värd att kommentera. T.ex. om att det skulle bli obligatorisk att inneha TV. Nej självklart inte, jag har ingen TV och ser endast via datorn. Men jag lyssnar mycket på radio, mest P1, och skulle gärna betala för att få fortsätta med det.

ANNONS

Lars Nord
Fritänkare och outsider