Enligt tidigare framkomna uppgifter skulle kostnaden för kyrkovalet vara 50 miljoner. Nu har jag fått reviderat denna uppgift, senaste valet kostade hela 160 miljoner för 100 miljoner valsedlar, kuvert mm. Ställt i relation till varje medlem kan det tyckas vara en blygsam summa, sex till sju kronor. Men med 160 miljoner går det att åstadkomma mycket ideellt arbete.

I motsats till våra grannländer som har övergivit direktval och gått över till indirekt val, har kyrkan hållit fast vid rådande ordning. Varför skulle inte Svenska kyrkan kunna tänka om i denna fråga? Att hålla fast vid ett valsystem som överensstämmer med riksdag-, kommunal- och landstingsval förefaller ha något av storhetsvansinne över sig, när endast 12-14 procent av medlemmarna går till valurnorna. Att valet kallas ”det glömda valet” har full relevans.

Nu finns en motion till kyrkomötet om att ändra på direktvalet, om jag är rätt underrättad. Den är underskriven av bl.a. fyra biskopar. Således finns strömningar som insett det ohållbara i rådande ordning. Att motionen skulle gå igenom är inte troligt, då tre politiska partier fortfarande ställer upp med partibeteckning, obegripligt! Man kan ställa sig frågan varför dessa partier inte insett att partipolitik och religion inte bör blandas samman? Det för tankarna till tidigt femtiotal, när alla fortfarande var ”tvångsinskrivna” i Statskyrkan.

ANNONS

Det kan kanske ifrågasättas varför undertecknad har synpunkter på hur Svenska kyrkan genomför sina förtroendeval, jag som inte ens är medlem. Att skriva om orimliga förhållande var de än befinner sig, är en hjärtesak för mig och jag hoppas de förtroendevalda inser slöseriets allvar.

Lars Nord
Fritänkare och outsider