Äntligen! Regnkläderna åkte av under den sista dagen av Torsjö live, och musikfesten kunde avslutas i uppehållsväder. Det bidrog säkert till att lördagens spelningar lockade dubbelt så många som fredagens. Självklart i samverkan med publikdragande artister som Jerry Willams och Eric Gadd på scenen.
Suzanne Vega har den något otacksamma uppgiften att inleda spelningarna under lördagen, medan festivaldeltagarna kommer indroppande. Hon skriver fortfarande ny musik, som hon gärna delar med sig av. Trots det är det uppenbart att det är gamla hits från hennes mest framgångsrika tid på 80- och 90-talen, som är mest uppskattade hos den mestadels medelålders publiken, till exempel Tom´s diner och Luka.
ANNONS
För Anders Winqvist, gitarrist och sångare i Hässleholmsbandet Never Mind är det däremot gitarristen vid hennes sida, Gerry Leonard, som är den mest intressanta.
– Han spelade tidigare i många år med David Bowie, berättar Anders för den oinvigde reportern.
Grammisbelönade Sabina Ddumba gör knappast någon besviken. Trots att hon inte är mer än 23 år fyllda är scenen hennes med en självklarhet som inte alla artister begåvats med. Givetvis sjunger hon sina egna medryckande hits, men när hon bjuder på en cover av Curtis Mayfields soulklassiker Move on up blir det om möjligt en ännu starkare musikupplevelse. För den som missade henne på Torsjö live kommer en ny möjlighet att lyssna till henne i underhållningsprogrammet Så mycket bättre, som sänds i TV4 i höst.
Rockfarfar vägrar att ge upp. Jerry Willams fyllt 75 och varit i artistsvängen sedan 1961. Då gav han upp en karriär som rörmokare för att testa om han kunde leva på musiken, åtminstone fram till lumpen. Han lyckades och sedan har det rullat på av bara farten.
Tji fick den som trodde att han skulle lägga av 2013. Då lockade Jerry sina fans till the Farewell show, men han kom uppenbarligen på bättre tankar. På Torsjö lives scen utstrålar han samma energi och sköna humor som vanligt, till publikens förtjusning.
Men lite besviken på honom är jag, skämtar Rickard Berg från Tyringe. Han hade ju ingen båge med sig in på scen!
Frilagt får under kvällen en pratstund med den alltid så glade och positive festivalgeneralen Mats Gunnarsson.
Hur många besökare blev det i år?
– Jag vet inte riktigt. Uppskattningsvis 1500 i går och 3000 idag.
Även om festivalen än så länge inte förmår att betala sina egna kostnader, utan är en förlustaffär för arrangörerna, blickar Mats framåt med tillförsikt.
– Jag ser det här som en investering i glädje och kultur.
Mats Gunnarsson är läkare till vardags, så Frilagt passar på att fråga om Jerry Williams vitalitet kan vara ett tecken på att det är hälsosamt med rock´n roll.
– Nu la du orden i min mun, säger han. Jag kan väl säga som så att musik är något som läker själen.
Innan skymningen faller över Torsjö färgas himmelen röd, samtidigt som dimman lägger sig över dammen i andra änden av det före detta grustaget. Korv och hamburgare har sålt som smör och tagit slut i mattälten, men det finns det lösningar på så ingen går hungrig hem från musikfesten och stämningen är god.
Det är svårt att hitta någon som har något att anmärka på under den välorganiserade tillställningen där ingenting lämnats åt slumpen. En del saknade givetvis Dire Straits som tvingades lämna återbud på grund av dubbelbokning. Någon framförde synpunkten att det var lite väl länge med närmare en timmes uppehåll mellan Jerry Williams och Blacknuss/Erik Gadds spelning.
Energiknippena från musikkollektivet Blacknuss leverar i festivalens slutskede soulmusik av högsta kvalité: De gör vad de kan för att få publiken att röra på sig. Det lyckas förhållandevis väl med tack vare sin medryckande musik och utstrålning.
Inte blir det sämre av att Eric Gadd, en av den svenska soulens absolut starkaste artister äntrar scenen. Tillsammans har de ett driv och en spelglädje som imponerar när kvällen så småningom övergår till natt i skogen utanför Västra Torup.
Urban Önell
