– Vi har receptet på den medicin som behövs för att motverka extremism och konflikter mellan olika religiösa grupper.

Det säger Samir Chahrour, ordförande för Gruppen för religionsdialog i Helsingborg.

I gruppen möts sedan cirka 15 år tillbaka företrädare för olika religioner: muslimer av olika riktningar, kristna, judar, buddhister med flera. De har lyckats öka förståelse och respekt, förbättra integrationen och motverka extremism – med stöd från kommunen och andra aktörer.

Gruppens medlemmar vill gärna “exportera” sina erfarenheter till Hässleholm och andra kommuner. Kritiken är stark mot att det svenska samhället i vissa fall tolererat och till och med finansierat vad de kallar samhällsomstörtande verksamhet.

Efter Frilagts artiklar om den radikala islamismen i Ljusets moské och om Islamiska kulturcentrets arbete mot extremism i Hässleholm bjöds vi in av Mångreligiösa gruppen i Helsingborg.

Jessica Nordqvist, präst i Svenska kyrkan, berättar om stark glädje och gemenskap i Gruppen för religionsdialog.

– Det här är ett vattenhål för mig, säger hon innan hon måste ge sig iväg på annat håll.

Saul Sagnia arbetar som stadsdelsutvecklare i Drottninghög och välkomnar till gruppens vanliga mötesplats på Idé A, den öppna mötesplatsen på stadsdelens bibliotek.

Här möter shiamuslimen Samir Chahrour sina goda vänner sunnimuslimerna Mohamed Hélaoui och Othman Al Tawalbeh. De pratar och skrattar tillsammans med buddistmunken Satimanta Thero, yazidiske Jalal Murad med flera som troligen aldrig hade lärt känna varandra utan den här gruppen.

Mångreligiösa gruppen är en del av Helsingborgs stads arbete för integration. Staden ingår också i ett regionalt projekt för att förebygga radikalisering, Quatro Helix, som fått stöd av EU:s fond för inre säkerhet.

Gruppen för religionsdialog består även av företrädare för Kristna Freds, studieförbunden Sensus, Bilda och Ibn Rushd, Sundsgårdens folkhögskola, polisen, Brottsförebyggande rådet samt Helsingborgs stad och dess stadsdelsutvecklare.

Initiativet till samarbetet kom redan efter 11 september-dåden 2001.

Sedan dess har gruppens medlemmar träffats regelbundet för att samtala om tradition, kultur och religion utifrån samhällets gemensamma värdegrund, både internt inom gruppen och i kontakten med andra helsingborgare där de erbjuder sin kompetens som en resurs.

Alla bidrar med sin kompetens

De besöker skolor, föreningar, myndigheter och arbetsplatser i samverkan med Helsingborgs stad, vilket ger en annan legitimitet än om en enskild församling tar kontakt. De religiösa lokalerna har också öppet hus flera gånger per termin.

– Gruppen jobbar inte med religion, den bedriver församlingarna, utan här gör vi det som tjänar samhällsutvecklingen, säger Haxhi Osmanaj, integrationshandläggare på kommunens arbetsmarknadsförvaltning och gruppens sammankallande,

I början handlade det mycket om att kartlägga de behov som fanns.

– Vad behöver medlemmarna för att känna sig hemma i Helsingborg? Vad behöver staden?

Utifrån detta har gruppen utvecklats. Kommunen har utbildat deltagarna och ett koncept har skapats där församlingarna är basen. Alla aktörer bidrar med sin kompetens.

– Gruppen har vuxit till något unikt,vi har skapat ett varumärke, men vi har inte fått den mediauppmärksamhet som vi hade önskat, säger Othman al-Tawalbeh från Ibn Rushd.

Othman betonar att det inte handlar om att ge religionen mer plats i samhället.

– Vi vill använda religionen som ett verktyg för integration. Det finns så många stereotypa föreställningar om att det bara blir bråk av religion, att det handlar om vem som har rätt. Vi bevisar motsatsen, säger han.

Dialog är viktigast

Gruppen ville ge religionen ett annat ansikte och visa att den kan vara en resurs i samhället..

– De goda rösterna behöver stöd. Vi arbetar med att länka samman goda krafter, och att göra så att de kan synas och höras, säger Samir.

.Källor till Frilagt har berättat att sunni- och shiamuslimer i Skåne glidit ifrån varandra allt mer under de senaste åren, och att den huvudsakliga anledningen till detta är konflikter och krigspropaganda från utlandet. Samir bekräftar denna bild.

– Misstron har ökat, säger han.

Samtidigt är Helsingborg ett tydligt undantag från denna trend. Här förbättras istället tilliten och samarbetet. Gruppens arbete och kommunens engagemang är förklaringen till att Helsingborg avviker från mönstret.

Gruppen menar att den har ett vinnande koncept som Hässleholm och andra kommuner gärna kan ta efter.

– Vi vill gärna exportera vår modell till hela Skåne. Jag drömmer om ett regionalt nätverk, säger Othman.

Det viktigaste är dialog. Samir menar att det är det som behövs även i Hässleholm för att inte extremismen ska växa.

– Det saknas brobyggare. Någon måste ta initiativ och länka olika grupper till varandra. Det är i första hand kommunen som måste ta ansvar, säger Samir.

Stöd från kommunen

Gruppens företrädare är tacksamma för det stöd de fått från Helsingborgs stad.

– Tack och lov har de hållit ihop oss. Det var när kommunen kom in och gav oss stöd och vi både fick ett nära samarbete och en stabilare ekonomi som vi togs på allvar. Jag betvivlar att gruppen annars hade kunnat överleva, säger Samir.

– Det finns politisk vilja att bygga ett samhälle för alla, säger Haxhi.

Han rekommenderar politiker i andra kommuner att inte bara lägga över ansvaret på tjänstemännen.

– Kommunerna är politiskt styrda och då måste det finnas en politisk vilja. Politiker måste säga att här vill vi inkludera samtliga i att bygga ett samhälle för framtiden, säger han.

– Det är viktigt att arbeta inkluderande, inte bara med kulturella föreningar och idrott utan även med religiösa organisationer. Det är självklart att religiösa samfund skall vara en del av samhällsbyggandet. Det går inte att utesluta någon när man vill bygga upp något för alla, säger Haxhi.

Mohamed Hélaoui representerar Ahlel al-Sunna, Helsingborgs största muslimska förening och moské, en av Sveriges äldsta dessutom. Föreningens ledord lyder: ”Vi vill verka för att kulturell och religiös mångfald blir en tillgång och resurs i samhällsutvecklingen”.

– Utan gruppen hade jag nog aldrig besökt ortodoxa eller katolska kyrkan. Nu blir det kramar och pussar, vi är alla vänner, konstaterar Mohamed nöjt.

Satimanta Thero, som är buddhistmunk i Theravadatraditionen, förklarar sin syn på saken på ett annorlunda sätt..

– Vi dricker samma vatten, men från olika muggar. Inser man detta förstår man hur lika vi är i grund och botten. Det som är viktigt är inte etiketter, utan mänskliga värden, kärlek och godhet, säger han.

– Om man inte känner varandra, eller ens träffats, är det lätt att döma andra. Man får passa sig för att hamna i den situationen att man blir ett verktyg i de ondas händer, säger Samir.

Haxhi beklagar att nationella konflikter ofta görs till religiösa konflikter.

Jalal al-Murad, representant för yazidierna, en utsatt minoritetsgrupp som utsatts för allt hårdare förföljelser i Irak sedan IS fått inflytande, betonar de historiska och politiska omständigheternas betydelse.

– Vi levde som bröder till muslimerna tills IS kom och det blev politik, säger han.

Gruppen berättar att man tack vare samarbetet har bra koll på stadens olika samfund, församlingar och föreningar. Här finns ingen enskild moské som spridit eller förknippats med extremism.

Men det betyder inte att Helsingborg är befriat från problem.

– Det finns ingen församling som saknar problem, säger Othman Al Tawalbeh.

Församlingar i Helsingborg har tidigare satt stopp för försök från extrema grupper att infiltrera och påverka ungdomar. År 2015 kontaktade man kommunen och polisen med uppgifter om extremister. Efter en gemensam insats kunde krisen lösas. Det är viktigt att man kan söka hjälp, för ingen församling kan ensam klara av extremister, menar gruppen.

– Rådet härifrån kan vara att etablera en kontakt med företrädare för de religiösa föreningarna och försöka kartlägga orsakerna till att  människor söker sig dit de inte ska. Sedan gäller det att sätta in åtgärder utifrån behov, säger Haxhi.

Låt dem inte isolera sig, då gror de!

– Man får inte låta dem isolera sig från oss andra, för då gror de, säger Samir.

Gruppen har betonat sina stadgar och sin värdegrund och samtidigt varit tydlig med att alla är välkomna om de respekterar dessa.

Haxhi handlägger kommunala föreningsbidrag och arbetar också därför i nära kontakt med föreningar och församlingar, följer och dokumenterar dem.

– Vi har byggt upp förtroende och tillit. Jag har svårt att tro att någon av dem jag samarbetar med ljuger.

Samir betonar att hatpredikanter inte är välkomna.

– Miljön ska inte vara välkomnande för dem, säger han.

Haxhi säger att församlingsmedlemmar som är oroliga för extremism kan ringa direkt till honom på kommunen.

Samir säger att det är viktigt att markera.

– Om vi låter extremisterna härja kan vi inte få stopp på dem, säger han.

– Staten, polisen och kommunen måste visa att sådana här personer får  passa sig, och skicka signaler om att det blir konsekvenser för sådana här handlingar, säger Samir.

Genom Gruppen för religionsdialog har församlingar i Helsingborg tillgång till en plattform.

– Eventuella extremister kan tämjas, säger Samir.

Svensk flathet klandras

– Vissa saker måste samhället klandras för, med all respekt för det land som tagit emot och stöttat oss, säger Haxhi.

Han menar främst stödet till skolor där könssegregering varit vardag.

– Det går inte att finansiera friskoleverksamhet där samhällets vision om allas lika värde motarbetas. Samhället måste ta sitt ansvar, säger Haxhi.

– Valfrihet får inte innebära att skattepengar går till samhällsomstörtande verksamhet.

Det är inte muslimer som tagit beslutet att stödja sådana friskolor utan det är Skolverket, med hjälp av politiska beslut, säger han.

Alla i gruppen är mycket kritiska till detta.

– Samhället får inte motarbeta sin egen vision.Stöd ska inte gå till dem som inte har respekt för samhällets värdegrunder, säger Haxhi.

Kommunalråden står enade

För tre år sedan drog kommunen in Haxhis dåvarande tjänst och därmed hotades även gruppens långsiktiga existens. Men efter starka protester och uppmärksamhet i media räddades funktionen som samordnare och idag finns en enighet om att den är en självklar del av kommunens arbete med integration.

– Ingen vill dra in den nu. Den fungerar väldigt bra och det finns en långsiktighet, säger Anna Jähnke (M), kommunalråd och ordförande i arbetsmarknadsnämnden.

Hon har träffat Gruppen för religionsdialog och förklarar att den mångreligiösa dialogen har ett brett politiskt stöd i Helsingborg.

– Den har varit prioriterad i många år och det är en av anledningarna till att vi har en bra dialog med alla grupper, säger hon.

Hon ser också brobyggandet mellan religiösa grupper som en väg in i samhället.

– De har gjort ett fantastiskt arbete, med så helt olika bakgrunder. Det finns en stark vilja från både företrädare från de olika grupperna och från stadens sida. Därför har det blivit ett framgångskoncept, säger hon.

Hon konstaterar att många andra kommuner har mer tydliga grupperingar med motsättningar sinsemellan.

Hon är övertygad om att arbetet mot våldsbejakande extremism fungerar bättre med hjälp av en dialog av det slag som finns i Helsingborg.

– Framförallt har vi förtroende och vågar prata med varandra istället för om varandra. Om gruppens företrädare får kännedom om något misstänkt så har de kontaktvägarna, förklarar hon.

I Helsingborgs stads handlingsplan mot våldsbejakande extremism står att en kartläggning ska göras.

– Den är inte klar, men det är självklart viktigt att ha överblick. Bara då kan vi rikta våra insatser rätt, säger Anna Jähnke.

Helsingborgs stads samordnare mot våldsbejakande extremism, säkerhetsstrateg Elina Bratt, säger att vinsterna med Gruppen för religionsdialog är mycket större än att religiös extremism kan motverkas.

.– Det är ett jättebra förebyggande arbete som också leder till inkludering och samförstånd och är ett viktigt föredöme för andra, säger hon.

För integration och mot extremism

Även oppositionsrådet Ola Möller (S) berömmer arbetet som görs i Gruppen för religionsdialog.

Han var en av de politiker som verkade för att Haxhis tjänst skulle få vara kvar.

– Jag brinner för interreligiös dialog och vill göra vad jag kan, särskilt för ungdomarna, säger han.

Han vill arbeta för integration och mot extremism.

– Jag tycker att det är ett jätteviktigt ansvar för kommunen. Det gäller all extremism, vänster- och högerextremism, mc-gäng och religiös extremism. Vi har ett ansvar att stå upp mot våld som politisk metod och för ett demokratiskt samhälle, det fria ordet och mänskliga rättigheter, säger Ola Möller.

Han har intrycket att de religiösa grupperna i Helsingborg är medvetna och samarbetar bra.

– Det gäller att hitta de goda företrädarna och stötta dem. Den överväldigande majoriteten är goda människor. Men det finns grupperingar som är problematiska, säger han.

– Jag vill inte stigmatisera och skapa konflikter, men det är allas vår skyldighet att markera tydligt mot extremism. Vi måste från samhällets sida säga att här kränker vi inte människor, det får det inte råda något tvivel om.

Berit Önell
Jonathan Önell