Det är inte alltid man ska se upp – ibland är det klokt att se ner. Ett lyckat misstag förde Jörgen Johanssons fotoögon neråt och satte fokus på fötterna. Bilderna som följde, med Jörgens egna fötter som gemensam nämnare och en slags närvaromarkör, blev efter elva år en utställning. Under lördagen drog den en rekordstor vernissagepublik till Hovdala.
Hovdalavinden fylldes snabbt på när fotograf Jörgen Johansson på lördagseftermiddagen öppnade upp dörrarna till sin fotoutställning ”Med fötterna på jorden”.
ANNONS
Slottschef Jens Olsson uppmanade muntert den stora publiken att fördela sig jämt över vindsgolvet – så att bärigheten inte äventyrades. När dagens visning var över, hade drygt 400 par fötter vandrat över golvbrädorna och låtit fötternas ägare få titta på Jörgens fotokonst.
En film om projektet, gjord av vännen och kollegan Lars Dareberg, ger besökaren en bra introduktion. Det är väl använda minuter att först titta och lyssna på när Jörgen där själv berättar om tillblivelsen och bakgrunden till alla bilderna.
Misstag vändes till framgång
Det hela startade 2006 med ett misstag. Jörgen fotade Finjasjön för ett jobb och hans fötter kom med i bild. Många ”fotriktiga” foton har det sedan blivit genom åren. Det är ett urval av dem som nu finns att se på Hovdala.
Originalbilden, som prisbelönats, finns på plats. Den startar medsolsvandringen, som visar upp bilderna ordnade i löst sammanhängande teman. Några av de stora bilderna beses utlagda på golvet. Besökaren får fotografens eget perspektiv. Idén till den liggande exponeringen kom under hängningsarbetet.
Många positiva omdömen kom från nöjda besökare.
Susanne Gäre, journalist, var en av dem. Hon har ibland arbetat tillsammans med Jörgen och också varit med när några av bildens togs.
– Det är väldigt många fina bilder. Rätt så olika i innebörd och budskap. Han har ett väldigt bra bildseende, ett artistiskt tänkande och bra bildkomposition, sammanfattar hon.
Ellen Bruun kom till vernissagen tillsammans med sina föräldrar.
– Det är väldigt häftigt! Det är coolt, han bara går någonstans och tar av sig skorna och tar en bild. Vissa är fina, vissa är coola; ja – allt möjligt. Jag vill gärna testa göra någon själv, sa en tydligt inspirerad Ellen.
Mest fastnade hon för bilden på en flyktingflicka. Att flickan är en flykting läste hon sig till i en av de bildtexter som oftast finns och förklarar lite om när och var bilden är tagen.
– Att hon ser så glad ut, fast hon inte är hemma, menar Ellen var tankar som gjorde att den bilden blev stark och fastnade lite extra hos henne
Jörgens avsikt med bilderna är just det, att de ska väcka känslor och tankar. Att folk ser och känner något. Och bryter av lite i stressen.
Lena Schalin och Inge Nordqvist från Limhamn visar att det funkar så.
– Man glömmer lätt bort att titta ner, och stanna upp. Att man har bägge fötterna på jorden. En väldigt fin symbolik, tycker Inge.
Lena flikar in att de länge har följt Jörgens konstnärliga arbete och då också på den musikaliska sidan. Efter utställningen skulle de köra vidare in till Hässleholm för den efterfest med konsert som Jörgen gav på kvällen.
– En del kan allt. Han är Sveriges Bruce Springsteen, skattade de båda.
Avsluta dagen med att gå på festen skulle också en kvartett med fotografkollegor. Efter vernissagen satt de först ner en stund, samtalande om Jörgens fotobok, i solskenet utanför Fröknarnas Café.
Håkan Kogg Röjder, Emil Malmborg, Daniel Nilsson och Hussein El-alawi har under alla åren följt Jörgens arbete med fotbilderna.
– Jag gillar att det är så otroligt metodiskt gjort. Genom att så enkelt ta fötterna, ta de olika miljöerna och på så sätt hitta en berättelse, säger Håkan.
– Normalt tittar man ju utåt, eller bortåt, eller uppåt, eller neråt. Nu väljer han att titta neråt, där man egentligen ser minst. Men på något sätt ser man väldigt mycket mer där, filosoferar Håkan vidare.
En allkonstnär
– Man tänker att det ska vara enahanda och kanske lite trist att se ner. Men jag tycker han hittar otroligt mycket form och det blir levande, fyller Emil på med tankar kring Jörgens skapande.
– Att hålla i ett sådant projekt under så lång tid, det är det som imponerar mest på mig, säger Hussein, som nickat instämmande till allt det kollegorna redan sagt.
– Jag hade nog inte haft orken och viljan att hålla ut.
Vilket leder Daniel till att berätta om den mångsidige Jörgen:
– Jag har alltid varit imponerad av hans driv och energi – att skriva musik och böcker, fotografera; att han är som en allkonstnär.
Alla gläds de åt att projektet nu till slut blivit till både en film, en utställning och en bok. Men de vill retas lite med Jörgen och skickar med en fråga till honom. Varför fick bara en av dem med ”sin” bild i boken? Skratten avslöjar att de nog redan har kommit över besvikelsen.
Utställningen är kostnadsfri och kan besökas tisdag-söndag klockan 11-17 till och med den 1 oktober.
Text och foto: Lotta Persson
