Förmögenhetskoncentrationen har ökat i industrinationerna sedan mitten av 1900-talet. Detta ska ses i skenet av att tilltagande ojämlikhet hör ihop med kapitalism. En okontrollerad ökning i ojämlikhet hotar i förlängningen demokrati och näringsliv. Detta tycks vara några av den franske nationalekonomen Thomas Pikettys slutsatser i verket ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet”.

Det är intressant att en välkänd nationalekonom drar dessa slutsatser. Undertecknad och många ”lekmän” med mig har säkert tänkt i liknande banor. Detta inte minst med tanke på aktuella politiska skeenden som exempelvis Brexit och Donald Trumps uppdykande på den politiska världsarenan.

Pikettys tankar leder till nationalekonomers mer eller mindre motsägelsefulla syn på ämnet ”ekonomi”. För övrigt tycks frågan om nobelpris skall delas ut i detta föga vetenskapliga ämne i hög grad berättigad.

ANNONS

Nå, en aspekt i vi inte kan bortse från i något sammanhanget är att människorna blir allt fler på vår jord. Detta skall ses tillsammans med många ekonomers, tycks det, orubbliga tro på ekonomisk tillväxt. Denna tillväxt synes knuten till förhoppningen ”att allt fler ska ges tillfälle att konsumera”. Denna konsumtion tycks sällan bara handla om livets nödvändigheter.

Ekonomi påstås ju vara ”hushållning med knappa resurser”. Sett till jordens ändliga resurser är måhända en befolkningsminskning tillsammans med en helt ny syn på ”tillväxt” och konsumtion nödvändig!

Vår jord utsätts bokstavligen i allt högre grad för ett ”hackande och grävande” som tycks leda till att den alltmer börjar påminna om en Schweizerost.

En ”rörelse” bort från det västerländska prylsamhället synes vara nödvändig.

Det lilla landet Bhutan som mäter lycka istället för ekonomi måste i detta sammanhang nämnas. Landet är det enda i världen som mäter befolkningens lyckoindex, istället för ekonomisk tillväxt.
Måhända är det dags att omvärdera begreppet bruttonationalprodukt (BNP) när vi på ekonomers vis jämför länder med varandra. Människornas ”lycka” är förhoppningsvis det som bör vara utgångspunkten. Lycka för var och en kan i grunden vara tak över huvudet, mat i magen och inte minst tid över för andlighet (filosofi) och mänsklig samvaro.

Vikten av att alla får en god utbildning nämns ofta i samhälleliga sammanhang. Detta kan säkert många instämma i. Frågan måste dock ställas huruvida denna utbildning skall gå ut på att få fram fler ”specialister” som allt effektivare bidrar till att exploatera jordens ändliga resurser. Alternativet är måhända att utbilda i en anda av andlighet (filosofi) och därmed söka sig bort från det västerländska prylsamhället mot det vi kan kalla det nya lyckosamhället. All lycka önskar

Ronny Larsson i Kvistalånga