– Så står de där, lag mot lag, lillbyn mot den tidigare residensstaden, stor pengasäck mot liten. För att inte tala om ett bra grundarbete mot en helt misslyckad försäsong.

Anders Thall reflekterar i Frilagt över påskdagens premiärmatch i damallsvenskan då Vittsjö GIK, trots allt, vann mot Kristianstads DFF:

Man brukar säga att grundarbetet, förberedelserna är det viktigaste. Ta en målare som exempel. Hen putsar och gnor så att träet blir rent. Det kvittar vilka fina oljor, grundfärger eller slutfinish som läggs på om inte grunden är ordentlig.

ANNONS

Detsamma gäller fotboll.

Vittsjö GIK gjorde i fjor vad man kunde, blev sjua i serien, sanerade sin ekonomi och sökte dispens för att fortsätta spela utan reglementsenlig läktare.

Hoppsan!

Söka dispens år efter år? Kan man det?

Naturligtvis inte. Som en värsta möjliga julklapp skickade fotbollsförbundet ett underkänt. Det innebar, i princip, att Vittsjö skulle spela sina hemmamatcher utsocknes eller begära sig ner i seriesystemet.

Lägg väl märke till att det var i princip bara två val. Men i Vittsjö struntar man i principerna och valde den tredje vägen: att samla grus, förbannade ortsbor och annat förstående folk i hela landet, armerad betong, frivillig arbetskraft, stålbalkar, bultar och borrmaskiner, samt hyvlade brädor och pengar – för att en ny läktare ska finnas på plats så fort som möjligt, eller helst ännu snabbare.

Många svårigheter

Grundarbetet med läktaren är det troligen inget fel på. Men när massmedierna riktade all uppmärksamhet på ”Sagan om läktaren som ska byggas trots att den inte behövs” så led den så kallade huvudverksamheten, alltså Vittsjös damlag, svårt.

Skador, eländiga landslagsuppdrag och sena värvningar från världsdelar långt borta, gjorde att det var glest på träningarna i Vittsjö.

Vittsjötränaren, Thomas ”Il professore” Mårtensson, blev tvungen att trolla med knäna och när det inte hjälpte fick han lämna walkover redan i en av träningsmatcherna.

Onda knän, uppdrag för skotska landslaget, eller det finska, eller det nigerianska, och kanske ytterligare ett krånglande knä. Det var inte lätt för Mårtensson alla gånger.

Och så är det plötsligt påsk, kyliga vårvindar, hårdkokta ägg upplagt för premiären i damallsvenskan, med lag från Bunkeflo i söder till Piteå i norr.

För Vittsjö GIK är det storasyster Kristianstad Damfotbollsförening, som bjuder in till Vilans IP.

Bra grundarbete i Kristianstad

Kristianstads DFF har skött grundarbetet riktigt bra. Bra spel i träningsmatcherna och några lyckade värvningar har gjort att laget vuxit under det senaste halvåret – det var ju mycket lindans eller linjedans i slutet på förra året.

Så står de där, lag mot lag, lillbyn mot den tidigare residensstaden, stor pengasäck mot liten. För att inte tala om ett bra grundarbete mot en helt misslyckad försäsong.

Förr skrev sportjournalister ”Bollen är rund och­ allt kan hända” inför matcherna i premiäromgången. Men numera är detta språkbruk bannlyst på grund av att det är en så kallad kliché, eller klyscha.

Vittsjö har helblå dräkter, i stället för de ordinarie blå-röda. KDFF är klädda i orange, precis som alla stadens framgångsrika lag.

Klockan 15.00 blåser domaren Malin Johansson till spel.

Fyra minuter och 54 sekunder senare lobbar Vittsjös Linda Sällström bollen över Kristianstadsmålvakten Brett Elizabeth Maron och Vittsjö vinner med 1-0.

Det är klart att det händer en massa annat under matchen, men det mesta är ointressant. Kristianstad DFF radar upp avslut och hörnor och står för de fåtal kombinationer som förekommer under de drygt 85 återstående minuterna. Om matchen skulle avgöras med rättvisa och objektivitet skulle hemmalaget vunnit med ett eller ett par mål.

Vad lär vi av detta?

Jo, att liten by kan slå mellanstor stad. Skadade knän behöver inte betyda hela världen. Det är nyttigt och trevligt att ha landslagsspelare i truppen, även om de är på nationsuppdrag lite för ofta. Och man ska kanske inte ge upp bara för att försäsongen är en av de uslaste i hela världshistorien.

Men den viktigaste kunskapen från den 16 april 2017 är att:

Det är målen som räknas – bara målen och inget annat än målen.

Kristianstads DFF – Vittsjö GIK: 0-1
Mål: Linda Sällström 4 minuter och 54 sekunder.
Publik: 812

Text och foto:
Anders Thall/knallofall.se