Det blir inget förbud mot odling av livsmedel på åkern vid Finjasjön där mängder av avfall ligger synligt och där dammar för muddermassor från Finjasjön tidigare låg. Miljökontoret lägger ner utredningen.
– Det är inte skäligt eller juridiskt möjligt att kräva provtagning, säger miljöinspektör Daniel Rasmusson som tidigare sa att det kunde bli aktuellt att förbjuda odling av livsmedel på den kommunägda åkern.
Ritningarna till dammarna är kastade.
1988-1991 fanns här dammar för sediment från muddringen av Finjasjön. De fylldes sedan igen, bland annat med resterna från det gamla Stortorget i Hässleholm vars betongplattor identifierats. Asfalt, asbest, isolering, plast med mera ligger också öppet på åkern.
ANNONS
Avfallet är blandat med jorden och ser ut att komma upp underifrån.
– Det är olämpligt att odla det som ska ätas på sådan mark, sa Daniel Rasmusson som tyckte att det hela var rätt klart när han varit och tittat på åkern första gången i slutet på januari.
Han bedömde då också att asfalten var av äldre typ som kan innehålla mer föroreningar.
På fredagen var han på platsen tillsammans med en kollega och borrade ner till tre meters djup i sex slumpvis utvalda punkter.
Daniel Rasmusson berättar att undersökningarna inte visar att det finns avfall längre ner i marken.
– Det finns inte några som helst tecken på förorenade massor där, säger han.
Däremot är det tydligt att flera olika sorters material transporterats till åkern.
– En del är mer sandjord, säger Rasmusson.
På cirka tre meters djup ligger sjösediment som eventuellt skulle kunna vara förorenat av bland annat tungmetaller.
– Det är inget som vi bedömer kan påverka ytligt, säger Daniel Rasmusson.
Han konstaterar att det finns rätt stora bitar asfalt på ytan.
– De kan laka ur mindre mängder föroreningar, men det är osannolikt att det skulle ge någon större påverkan på ett så stort område. De har dessutom sannolikt legat där under lång tid och som med mycket annat är det främst under den första tiden som det sker en urlakning. Vi kände inte heller några konstiga lukter, säger han.
Kommunen blev tvingad att ta bort den asfaltkross som låg på Skåneleden vid Finjasjön och ni gjorde åtalsanmälan – var det värre än på en åker där det odlas mat?
– Skåneleden ligger i ett översvämningskänsligt område.
Men åkern ligger också nära sjön och har varit översvämmad. Huset närmast är övergivet efter att ha fått allvarliga översvämningsskador.
– Eventuellt kan det bli översvämmat här också, inte i samma utsträckning, men det kan inte uteslutas, säger Daniel Rasmusson.
Han säger att asfaltkrossen lades på Skåneleden i någorlunda närtid. På åkern lär asfalten ha hamnat innan det fanns lagstiftning om användning av avfall till anläggningsändamål.
Daniel Rasmusson anser inte längre att eventuell urlakning till jorden kan vara av den omfattningen att det skulle innebära en risk att odla mat.
Varför har du ändrat uppfattning?
– Nu har vi gjort en mer utförlig undersökning och vi har inte sett att det skulle finnas större mängder schaktmassor under matjorden, inga lukter och inga typiska färgförändringar som kan tyda föroreningar som olja till exempel. I första skedet misstänkte vi att det kunde finnas stora mängder avfall, men här finns inga regelrätta lager som i en nedgrävd deponi, säger Daniel Rasmusson.
Han konstaterar dock att det är svårt att träffa rätt vid slumpvis borrning över ett relativt stort område. Han kan inte garantera att det inte finns föroreningar och rekommenderar därför markägare och arrendator att ändå ta markprover.
– Vi kanske ska diskutera med dem om att försiktighet rekommenderas. Det kan ligga i deras intresse att säkerställa att det inte finns föroreningar, säger han.
Om det skulle visa sig att fastigheten är förorenad och att markägare eller arrendator bidrar till spridning eller ökar risken för att människor exponeras kan de bli ansvariga för undersökningar och sanering.
Daniel Rasmusson säger att miljökontoret inte kommer att göra mer i ärendet om ingenting nytt framkommer.
Muddringsdammarna på åkern ingick i ett system med ett tiotal dammar på båda sidor om Tormestorpsån och även på andra sidan Hovdalavägen. När Frilagt frågar Per-Åke Nilsson på Hässleholms vatten om ritningarna säger han att de är kastade.
– Det var när vi rev det gamla laboratoriet. Man kan inte spara allt, säger han.
Berit Önell
