1983 revs det gamla, vackra stationshuset i Vollsjö.  Stationen var inte bara en vacker tegelbyggnad uppförd på 1860-talet, väl värd att bevara i sig. Den var också barndomshem för en av våra största och mest folkkäre författare, Fritiof Nilsson Piraten och ofta nämnd i dennes skrönor och romaner.

En stark folkopinion kämpade tappert för att bevara stationshuset. Det barbariska tilltaget sörjs innerligt än i dag av Piratensällskapet, Sveriges största i sitt slag, och av tiotusentals andra hängivna beundrare som vallfärdar till Vollsjö och bidrar till ortens tillväxt.

Och, penningförblindade politiker, ett bevarat stationshus/barndomshem hade givetvis gett ytterligare tillväxt, om det nu är livets mening.

ANNONS

Det kan inte helt uteslutas, att den illitterata och sedermera herostratiskt berömde pampen och rasisten Sven-Olle Olsson – ”han satte Sjöbo på kartan” – någon gång öppnat en bok; rent av ett verk av Piraten.

Klart står dock att denna eventualitet inte främjat Sven-Olles tänkbara böjelser för olika former av kultur, som t ex historiska minnesmärken.

När Sjöbon Sven-Olle i maskopi med en lokal Vollsjö politiker lät riva Piratens barndomshem, skyllde han på att byggnaden var vanvårdad och angripen av mögel. Mögel i ett stenhus? Vad som kunde ha blivit en första klassens turistattraktion ” låg i vägen” i största allmänhet och mera specifikt för dragning av en ny sådan.

Folkopinionen kring Vollsjö krossades brutalt med överraskningstaktik. Nidingsdådet utfördes i gryningen till en vacker junidag och en historisk byggnad låg i spillror.

Paralleller med den förestående rivningen av vår alltmer älskade Musikpaviljong är talrika och slående. Båda här omtalade byggnader hade/har historisk anknytning till respektive samhälles uppkomst.  Även i Hässleholm talar kommunalpampar – med ett efter allt att döma mycket måttligt kulturintresse – om vanvård och mögel i Musikpaviljongen; och detta efter att medvetet ha låtit den förfalla under decennier. Även i Hässleholm krossades folkopinionen brutalt genom att de styrande lömskt på formella grunder underkände ca femtusen protesterande namnunderskrifter.

Och även här skall nidingsdådet utföras vid en tidpunkt, då medborgarnas engagement och intresse beräknas vara obefintliga: Julveckan.

Ett motbjudande fegt utnyttjande av ett politiskt dödläge och ett oslagbart rekord vad gäller maktfullkomlig arrogans mot Hässleholms befolkning.

Liksom salige Sven-Olof Olsson i Sjöbo har våra kommunalråd, gående i armkrok, satt Hässleholm på kartan – dessvärre i mindre smickrande sammanhang med uppradade riksbekanta skandaler. De kommer nu att ännu en gång bli utskrattade riket runt för obildning och enfald.

Och slutligen, även här ligger en historisk byggnad ” i vägen” för profitsökande aktörer, lokala eller riks-riskkapitalister.

En skillnad mellan de två barbariska ingreppen måste i rättvisans namn noteras:

Ingen, inte ens någon beskäftig politruk, gav sig på det vansinniga, miljonslukande och hopplösa företaget att söka pussla ihop och flytta spillrorna efter Piratens bardomshem.

Sven-Olle Olsson i Sjöbo och hans partikollega i Vollsjö hade bråttom. Det har också Lena Wallentheim tillsammans med sin, Irene Nilsson. Paniskt bråttom! Opinionsomsvängning är ju på gång bland övriga partier och risken är överhängande, att de vid ett maktövertagande, låter sunt förnuft råda och stoppar flyttprojektet där det hör hemma – i soptunnan.

Lena Wallentheim, du är ju en klok och omdömesgill politiker – i varje fall har du furstligt betalt för att vara just detta. Du har mig veterligt aldrig framträtt i ljuset och i demokratisk ordning i tal eller skrift motiverat förstörelsen av Officersparken. Vid kallelsen till demokratiskt samtal med Musikpaviljongkommittén anförde du skäl förvillande lika den obotfärdiges förhinder.  Du har nöjt dig med tigande maktspråk.

Mot bakgrund av att Hässleholms kommunledning noterat ett bottenrekord i Statistiska Centralbyråns undersökning hösten 2016 om medborgerligt förtroende, kan du väl ögonaböj ta första steget i din nya och dessvärre lite senkomna föresats att, som du själv säger ” … vara ute mer och lyssna på folk”!

Du kan ju exempelvis presentera dina säkerligen tunga, tvingande skäl med ett klargörande och efterlängtat inlägg i Frilagt eller Norra Skåne! Låt Hässleholms medborgare vara åtminstone hjälpligt informerade i förväg när du och Irene nu skrider till verket i julrushens mörker och berövar dem en klenod i en underskön park förblindade av den befängda idén att klämma in ett femvåningshus! Och detta i en stad som gapar med mängder av tomma tomter på annat håll!

Om inte saklig information delges Hässleholms medborgare, kan de ju gå omkring och ohämmat ägna sig åt fria spekulationer. Sådana demokratiska yttringar är samhällsfarliga och kan allvarligt hota nuvarande makthavares sociala position och privilegier. Därför måste vi alla tre, du Kära Lena, din hjälpreda och verktyg Irene samt undertecknad, samfällt kväva dem i sin linda:

Jag syftar på högst osannolika men äreröriga företeelser som vänskapskorruption, nepotism och kamaraderi eller, det nästintill otänkbara, osunda bindningar till lokala och nationella affärsintressen.

Per L. Christensen
Författare