Som vi visat i Sörby Byalags skrivelse till kommunfullmäktige och i debattinlägg kommer den föreslagna nya taxan och föreskriften för renhållningen som ska till beslut i fullmäktige måndagen den 26 september i synnerhet att drabba de villahushåll som lämnar efter sig lite hushållsavfall. Det kan gälla både stora och små hushåll som väljer att handla miljövänligt, som har egen kompost osv. men i synnerhet drabbar det hushåll med få personer. De kraftigt ökade transporterna kommer särskilt att märkas i glesbygden. Men visst är det väl lovvärt att de styrande i Hässleholms kommun ser till att avfallshanteringens sköts på ett bra sätt? Ja, det är givetvis bra att hushållens avfall tas om hand för att skydda människors hälsa och miljön genom en kommunalt styrd organisation. Men det är inte politikerna lokalt som kommit på detta, utan det är genom en rad beslut av regering och riksdag som efter hand genom lagar och regler ålagt kommunerna detta.
Historiskt sett är bakgrunden till dagens kommunala avfallshantering de sjukdomar och annan ohälsa som uppkom till följd av förorenat dricksvatten och stank från latriner och avfall i de framväxande städerna och tätorterna i 1800-talets Sverige. Detta framtvingade åtgärder till skydd av människors hälsa och succesivt ålades kommunerna att ta ansvar för avfallshanteringen i hela landet. Regler för sophämtning på landsbygden infördes först för några decennier sedan. Ungefär samtidigt började man tala om miljöfrågor och sopsorteringen började utvecklas med nya tekniker. Idag tar kommunerna emot ca 475 kg hushållsavfall per person och mängden fortsätter att öka varje år. Att avfallet tas om hand och återvinns så långt möjligt är alltså bra, men både av miljöskäl och vad gäller kostnaderna för kommuner och enskilda bör sopmängden minska.
I HMABs förslag till ny föreskrift skriver man sammanfattningsvis att den nya ”Renhållningsföreskriften anpassas till Avfall Sveriges riktlinjer som gäller för landet och till kommunerna i närområdet.” Det låter ju bra. Då är det kanske feltänkt eller ”gammalmodigt” att kräva att vi ska ha kvar olika hämtningsintervall och följaktligen också olika avfallstaxor? – Jag har granskat flera rapporter m.m. från den övergripande organisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL), kommunernas branschorganisation för avfallshantering Avfall Sverige, Naturvårdsverket, osv. och ett stort antal kommuners avfallsföreskrifter och taxor. Men jag begränsar mig till att ge några få exempel här. Först ska sägas att min granskning visar att citatet från HMAB är en häpnadsväckande osanning. HMABs ledning tycks inte minst ha missat att en av de allra viktigaste riktlinjerna som gäller för landet är att mängden avfall måste minska.
ANNONS
Problemen med växande sopberg är kända överallt i världen. En av åtgärderna på EU-nivå och i Sverige är att försöka minska den totala mängden avfall. Det ska framgå i kommunernas handlingsplan för detta, avfallsplanen. Enligt en ny lag antagen av riksdagen så sent som i juni i år ska det finnas en avfallsplan i varje kommun. ”Avfallsplanen ska innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet.”, heter det i lagen. Detta anges också sedan tidigare i direktiv från SKL och Avfall Sverige. I Kristianstads kommuns avfallsplan för 2012-16 anges att “Den totala mängden hushållsavfall/invånare ska minska.” Detsamma gäller enligt avfallsplanerna för Malmö stad och Burlövs kommun 2016-2020, Lunds kommun 2016-2020, osv. och det gäller som riktlinjer också för t.ex. Sydskånes avfallsaktiebolag, Sysav som hanterar avfallet från 14 kommuner i södra Skåne. Men inte ett ord om detta i HMABs förslag. Och en aktuell avfallsplan överhuvudtaget går inte att finna i tillgängliga dokument på HMABs eller Hässleholms kommuns hemsida. Uttalanden från HMABs ledning tyder däremot på att här gäller det att ÖKA mängden avfall som transporteras till de egna anläggningarna.
Av Sveriges 290 kommuner tillämpar de flesta taxor baserade på volymen hushållsavfall, alltså beroende på hur ofta hämtning sker och ibland beroende på hur stora kärl man abonnerar på. Men minst 30 kommuner har infört viktbaserad taxa, vilket innebär att kärlen helt enkelt vägs då de töms av sopbilen. Tekniken för detta är väl utvecklad och gäller både i några mycket stora kommuner såsom Göteborg och Stockholm men också i ett antal små kommuner. I SKL och Avfall Sveriges purfärska (och ännu inte helt färdiga) anvisningar för hur kommunernas renhållningsföreskrifter bör se ut, tar man också upp vikten av vad olika hämtningsintervall: ”Hämtningsintervall och storlek på behållare ska motsvara behovet av borttransport av hushållsavfall från fastigheten.” Det understryks även här att avgiften, i enlighet med miljöbalken, ska tas ut på ett sådant sätt att miljövänlig avfallshantering stimuleras. Stockholms stad har i år infört nya avfallsföreskrifter och ny taxa. I information till hushållen i Sveriges största kommun heter det bl.a. om nyheterna för villaägare och andra: ”Avfallstaxan är differentierad och syftar till att stimulera till minskade avfallsmängder, färre transporter och god arbetsmiljö. I 2016 års avfallstaxa premieras de som källsorterar sitt avfall och som har gles sophämtning.”
En koll visar också att införandet av fyrfackskärl inte alls måste innebära att alla ska ha samma hämtningsintervall och betala lika mycket, till skillnad från vad HMAB hävdar. I de nya renhållningsföreskrifterna och där fyrfackskärl kan väljas i Helsingborg och flera andra kommuner i nordvästra Skåne, liksom t.ex. i Norrköping kan man enkelt få förlängt hämtningsintervall i synnerhet om man har egen kompostering. Och taxorna är självfallet differentierade.
Enligt uppgift på kommunens hemsida påstås Hässleholm vara bland de bästa i Sverige ifråga om miljö. Om politikerna i fullmäktige i Hässleholms kommun antar förslagen till nya föreskrifter och ny taxa från HMAB – och om besluten dessutom står sig efter en rättslig prövning – inför alltså Hässleholms kommun ett taxesystem som går emot utvecklingen inom området i hela landet ifråga om riktlinjer, rekommendationer och regelverk som syftar till att förbättra miljön bland annat genom att på sikt minska den totala avfallsmängden och ge kommuninnevånarna incitament till detta. Politikermajoriteten kommer i så fall att sakna trovärdighet i miljöfrågor och likaså vad gäller likställighet mellan kommuninnevånarna.
Det är viktigt att vi sorterar rätt. Och det är alltså rätt att kräva olika hämtningsintervall och följaktligen också olika taxor beroende på mängden avfall från varje villahushåll. Därför bör HMABs förslag till ny taxa och föreskrift för renhållningen revideras på flera viktiga punkter.
Jan Inge Jönhill
