Drygt 100 personer gick med i lördagens demonstrationståg från stadshuset till T4 för bevarande av musikpaviljongen i Officersparken. Trots stundtals intensiv trafik och en ambulansutryckning gick allt lugnt tillväga. Polisen hade inte tid att komma, men ett par frivilliga tjänstgjorde som trafikvakter. I täten körde förre C-politikern Kay Alfredsson med sin permobil. Därefter kom Göingemusikanterna i hästdragen vagn och övriga demonstranter, bland andra politiker från SD, FV och M.

När manifestationen avslutades med tal och musik vid paviljongen var cirka 175 personer på plats.

En kort men kraftig regnskur kom just när tåget skulle avgå från Nytorget, sedan blev det bättre och bättre och under programmet i parken tittade solen fram.

ANNONS

Evert Storm, en av de engagerade paviljongvännerna som stod bakom arrangemanget, hälsade välkommen från paviljongens scen.

– Det är lite känslosamt att stå här idag och veta att det kanske är sista gången, sa han.

Gästtalaren Arianna Benigno, länsombud i Svenska byggnadsvårdsföreningen, berättade att hon när hon kom till Sverige från Italien för 14 år sedan reagerade på att så många gamla byggnader och miljöer rivits här. Hon är också ordförande i interimsstyrelsen i Arkitekturupproret, en folkrörelse med 11 000 följare på Facebook, som nu håller på att bilda en förening.

– Vi representerar alla som är trötta på nybyggnationer som är fyrkantiga och tråkiga. Vi vill se nya byggnader i klassisk och traditionell stil, något som oftast också är mer ekologiskt och socialt hållbart, förklarade hon.

Hon tyckte att det var märkligt att Hässleholms kommun inte arbetat för att bevara musikpaviljongen som nu placerats på föreningens så kallade gula lista över bevaransvärda objekt.

– Kommunen borde vara ansvariga för att bevara det historiska för kommande generationer. Det måste finnas många andra områden som är lämpliga att bygga bostäder i. Varför just i parken?

Hon ifrågasatte dessutom möjligheterna att flytta en byggnad som paviljongen.

– Det är svårt och komplicerat att flytta den. Att plocka ner den är också dyrt och den får inte samma värde sedan, sa hon.

Hon betonade att ett eventuellt nybygge i en miljö som Officersparken måste passa in i området. Annars förloras helhetsintrycket.

Arianna Benigno ansåg också att kommunpolitikerna måste lyssna på invånarna i frågan.

– Att ignorera 5 000 personers namnunderskrifter är att strunta i demokrati. Alla dessa vill ha kvar den historiska miljön. Politikerna måste lyssna och respektera invånarna och Hässleholms historia, sa hon.

Även Peter Alf i T4:s kamratförening talade och redogjorde för både musikpaviljongens och parkens mer än 100-åriga historia. Han berättade om protesterna, som började för mer än ett år sedan, för att rädda paviljongen från den planerade flytten till andra sidan kaserngården. Men redan 1986, samma år som militären lämnade T4, sammanställde en kommitté inom kommunen en skrift där de mest bevaransvärda miljöerna i staden presenterades, bland dem regementsområdet.

Inget av detta har hittills hjälpt.

Kommunen står fast vid köpeavtalet från i juni i fjol som ger Jacob Karlsson rätt att bygga femvåningshus i parken, dock med tillträdesdag först när paviljongen är flyttad.

Peter Alf konstaterade att ungefär en tredjedel av politikerna i kommunfullmäktige ställt upp för paviljongens bevarande.

Enligt den första kalkylen skulle det kosta 1,3 miljoner kronor att flytta paviljongen, 300 000 mer än vad byggherren Jacob Karlsson ska betala.

Fortfarande är det inte klarlagt vad det kostar att flytta musikpaviljongen – eller ens om det är möjligt utan att den blir förstörd. Inte heller den utlovade dialogen med föreningar som motsatt sig flytten och med boende i närområdet har blivit av.

Han berättade om turerna kringnamninsamlingen för en folkomröstning, om överklaganden som ännu inte är behandlade i domstol och om de nyligen gjorda provborrningarna i paviljongen som förberedelse till flytten.

Peter Alf citerade en arkitekt som sagt att i kommuner med svaga politiker regerar byggmästarna.

Bland deltagarna fanns pensionären Viktoria Persson som inte tänker acceptera att musikpaviljongen flyttas.

– Jag har lovat kedja fast mig vid paviljongen om de försöker och jag vet flera som kommer att göra det. Vi har frågat Evert om de kan ha kedjor i beredskap, berättar hon.

Hon är inte ung, men tvekar inte.

– Jag har passerat de 80, men känner mig som 20, förklarade hon glatt.

Per Persson tyckte att ”paviljongens vänner” borde få kommunens miljöpris och hade satt upp en bild på herrarna både i musikpaviljongen och på andra ställen i stan.

Alla som var på plats var dock inte emot att paviljongen flyttas. Margareta Petersson, som bor på T4-området, kom dit för att uttrycka motsatsen.

– Jag tycker att det finns skäl att flytta paviljongen. De flesta här är äldre, men ungdomarna har ingenstans att bo. Det måste byggas bostäder och staden behöver utvecklas. Tidigare skulle de bygga tre hus här och då protesterade vi, men nu är det bara ett och träden får vara kvar. I och för sig tycker jag att man kan kräva att det nya huset ska passa in i området, sa hon.

Evert Storm var mycket nöjd med manifestationen, även om det kunde varit ännu fler deltagare. En del äldre kan dock ha tyckt att marschen var för krävande.

Storm förklarade att det inom kort kan bli fler evenemang i paviljongen, om kommunen ger tillstånd. Gruppen kommer också att fortsätta hålla kontakt med Arianna Benigno och Svenska byggnadsvårdsföreningen.

Evert Storm, Peter Alf och Leif Henningsson hade arrangerat manifestationen på egen bekostnad, men vädjat till de politiska partierna om ekonomiskt stöd. Partierna kunde inte hjälpa till med det, men på initiativ av Björn Widmark (FV) gav flera av deltagarna i manifestationen personligen bidrag till omkostnaderna.

Berit Önell