Region Skånes ungdomsmottagningar måste stänga i både Hässleholm och Kristianstad sedan ledningen arbetsbefriat mer än halva personalstyrkan som sagt upp sig i protest mot dålig arbetsmiljö.

Enligt personalen har arbetsmiljön försämrats radikalt sedan en ny chef tillträdde för ett år sedan.

– Så här långt ska det inte behöva gå, säger Malin Tillgren, huvudskyddsombud för Vårdförbundet i Kryh (sjukvården i Kristianstad, Ystad och Hässleholm) som också är kritisk till att arbetsgivaren nekat det lokala skyddsombudet att delta i samverkansmöten.

Under försommaren eskalererade problemen och nu har sju av tolv anställda sagt upp sig. De flesta har jobbat i många år på arbetsplatsen och säger att de tidigare trivts mycket bra.

Flera av dem som sagt upp sig har bara några år kvar till pension. Men de är barnmorskor och undersköterskor och har lätt att få nya jobb. En har också begärt att få gå i förtida pension på grund av den stressade situationen.

Vid ett hastigt inkallat möte på fredagsmorgonen erbjöd arbetsgivaren arbetsbefrielse under uppsägningstiden. Därefter bestämdes att mottagningarna skulle stänga klockan tolv. Planerade patientbesök avbokades.

De anställda fick träffa cheferna en och en, med stöd av Malin Tillgren.

Malin Tillgren säger att hon aldrig varit med om något liknande och att hon förstår att personalen är chockad, men att hon nu inte kunde se någon annan lösning än stängning. Killmottagningen i Hässleholm kunde dock ta emot några planerade besök.

Risk för sjukskrivningar

– De som sagt upp sig är inte i skick att jobba med patientkontakter efter det här mötet. Med tanke på hur de upplever arbetsmiljön och hur de mår hade det annars också varit risk för sjukskrivningar. Sedan är det upp till arbetsgivaren att presentera hur det ska bli i fortsättningen, säger hon.

Hon uppfattade att risken för sjukskrivningar var ett av arbetsgivarens skäl till att erbjuda arbetsbefrielse, dock inte det enda.

– Det handlar också om att låta de nya medarbetarna komma in i arbetet utan att färgas av det som hänt och att enhetschefen tagit illa vid sig av misstroendeförklaringen, berättar hon.

Vid mötet diskuterades också att enhetschefen behöver stöd framöver.

De som sagt upp sig är ledsna och säger att det aldrig tidigare varit några liknande problem på arbetsplatsen.

– Det här har varit vår mottagning och vi har varit väldigt sammansvetsade, säger de.

Det lokala skyddsombudet har själv sagt upp sig efter 18 år.

– Vår chef har ljugit om oss och kallat oss bromsklossar, berättar hon.

Enligt skyddsombudet är informationen till personalen obefintlig.

– När jag kom tillbaka efter semestern höll de på att bygga om på mottagningen och jag hade inte fått veta något, förklarar hon.

Hon fick inte heller vara med på samverkansmöten med arbetsgivaren, trots att hon uttryckligen krävt det och hävdat sin rätt att vara delaktig. Mötena är regionala och hålls i Lund.

– Arbetsgivaren sa att Vårdförbundet bara fick ha en representant för att de inte ville ha för mycket folk på mötena, berättar hon.

De som sagt upp sig förklarar att de är eniga om att de inte kan vara kvar på jobbet på grund av den dåliga stämningen.

De anställda skickade en skrivelse till verksamhetschef Elisabeth Liljerehn.

– Men hon har inte brytt sig och inte gjort något. Hon har bara varit två gånger hos oss, en gång för att presentera den nya chefen och en gång för att berätta att ungdomsmottagningarna i landet får 13 miljoner kronor av staten, säger de.

Facket inte välkommet

Enligt skyddsombudet har Vårdförbundet regionalt inte varit inkopplade i ärendet mer än när enhetschefen Pernilla Andersson anklagade ett par anställda för mobbning och uppmanade dem att säga upp sig. Men Elisabeth Liljerehn har sagt i media att arbetsgivaren jobbat tillsammans med Vårdförbundet för att lösa problemen.

– Det är ju enhetschefen som kränker och mobbar oss. Arbetsgivaren kontaktade också Vårdförbundet för att diskutera min roll som skyddsombud, något de inte har rätt till. Jag fick då besked om att jag inte får skämta på jobbet, berättar hon.

Fyra anställda i Kristianstad och tre i Hässleholm har sagt upp sig och ytterligare någon vill sluta och söker andra jobb.

Skyddsombudet är besviken på att facket inte gjort mer.

– Jag har ringt Vårdförbundet många gånger. Malin Tillgren har stöttat mig, men de säger att de inte kan göra något, säger skyddsombudet.

– Det är inte så lätt att stå ensam på barrikaderna, säger hon.

Malin Tillgren bekräftar att Vårdförbundet inte fått vara med för att tillsammans med arbetsgivaren försöka göra något åt den infekterade situationen på ungdomsmottagningarna.

– Jag blir lite förvånad över att verksamhetschefen uttalar sig så. Arbetsgivaren har inte bjudit in oss och det lokala fackombudet har inte fått vara involverat, säger hon.

Hon säger dock att hon tagit flera initiativ. Bland annat berättar hon att hon, efter överenskommelse med medlemmarna, vid ett divisionssamverkansmöte den 22 juni tog upp att det var dålig arbetsmiljö på ungdomsmottagningarna i Hässleholm och Kristianstad. Det var dock utanför protokollet.

Malin Tillgren förklarar att Vårdförbundet kommer att gå vidare med problemet i höst.

– Jag ställer mig frågande till uppgiften om att det skulle finnas ett avtal som säger att vi bara får ha en representant i samverkansgruppen som tillika fungerar som skyddskommitté, säger hon.

Hon betonar att det normalt är facket som bestämmer hur många representanter som behövs. Det är svårt för en ensam person att vara insatt i alla förhållanden runt om i regionen och dessutom har skyddsombud särskilda befogenheter som inte andra fackombud kan ta över.

– Vi vill att resultatet ska bli så bra som möjligt och det tror vi att det blir om det finns flera representanter som kan tala för sin sak, säger Malin Tillgren.

Hon berättar att diskussionen om samverksansmötena inleddes redan i våras, men inte hann lösas innan personalen gav upp och började säga upp sig.

– Ingen trodde väl att det skulle bli så olyckligt, säger hon.

Hon försäkrar att hon försökt stötta personalen och skyddsombudet.

– Vi hade kanske kunnat ge mer stöd, men ibland är det svårt. Jag vet att de mått väldigt dåligt och har sagt att de har rätt att gå till företagshälsovården, men de har väl inte känt att det skulle ge något, säger hon.

Arbetsgivaren har ansvaret

Hon konstaterar att arbetsgivaren har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön och för en fungerande dialog med personalen. Arbetsgivaren har också lagstadgad skyldighet att skyndsamt åtgärda kränkande särbehandling och vidta åtgärder för att förhindra upprepning.

– Men det är inte lätt att gå vidare om medarbetarna inte vågar ta en diskussion på ett möte. Det har inte varit någon som vågat det. Det är en svår sits när man är beroende av sin chef och är så få på arbetsplatsen, säger hon.

Hon konstaterar att det är särskilt besvärligt när det gäller brister hos chefer.

– Det är väldigt svårt att komma åt. Cheferna skyddar ofta varandra, säger hon.

Hon ska prata med divisionschef Karin Melander när hon återkommer efter semester i nästa vecka.

Malin Tillgren tycker att det hela är väldigt tråkigt.

– Det är ytterst beklagansvärt att medarbetare ska känna att de måste säga upp sig, säger hon.

Berit Önell