Reningsverket i Hässleholm släpper ut orenat avloppsvatten i sitt så kallade bräddmagasin som saknar botten – men kallar det inte bräddning och rapporterar därför inte heller till miljökontoret.

– Om det kommer mycket regn klarar vi tillfälligt inte kapaciteten. För att inte få en bräddning låter vi en del rinna ut i bräddmagasinet. Det är det magasinet är till för, säger Per-Åke Nilsson, processingenjör på reningsverket.

Men enligt länsstyrelsen måste ett bräddmagasin ha tät botten.

Någon förklaring till fiskdöden vid reningsverkets utlopp i Finjasjön finns ännu inte.

Den gångna veckan har det stått vatten i bräddmagasinet. Med anledning av den mystiska fiskdöden vid Maglekärrsbäckens utlopp i Finjasjön i helgen frågade Frilagt på måndagen om det varit någon driftsstörning i eller annat problem i reningsverket. Då var svaret nej. Men på fredagen förklarade Per-Åke Nilsson hur bräddmagasinet fungerar.

– Vid höga flöden pumpar vi vatten till bräddmagasinet. Sedan tar vi tillbaka det till reningsverket, säger han.

Bräddning kallas problemet dock inte förrän det blir fullt i bräddmagasinet så att vattnet leds vidare till det så kallade våtmarksfiltret eller Sjörrödsdammen framför reningsverkets kontor vid Hovdalavägen. Därifrån når det Finjasjön via Maglekärrsbäcken.

Enligt ansvariga på både Hässleholms vatten och miljökontoret är bräddmagasinet godkänt i reningsverkets tillstånd. Frilagt kan inte hitta några närmare instruktioner i tillståndet om hur bräddmagasinet ska konstrueras, bara att det ska finnas. Tillståndet är från 1973 och bör förnyas, enligt påpekande vid periodisk besiktning förra året.

Länsstyrelsen anser dock att bräddmagasinet måste ha en tät botten.

– Syftet med bräddmagasin är just att öka ledningsnätets och reningsverkets hydrauliska kapacitet och därmed minska sannolikheten för bräddning av orenat avloppsvatten till recipient. För att undvika bräddningar måste magasinet vara tätt, skriver Henrik Donner på länsstyrelsens miljötillsynsenhet i ett mejl till Frilagt för en tid sedan.

Han förklarar också att verksamhetsutövaren för att minska risken för bräddningar till recipient måste ha en plan för att se över och kontinuerligt åtgärda ledningsnätet så att mängden tillskottsvatten, exempelvis regnvatten och dagvatten, minskar.

– Många ledningsnät i Skåne är dock ganska gamla och det kan därför brädda en del. Vi kan generellt inte förbjuda bräddning eftersom överskottsvattnet måste ta vägen någonstans, skriver han.

Hans kollega Anna-Karin Rasmusson, grundvattenexpert på länsstyrelsen, har tidigare sagt till Frilagt att det är sannolikt att en otät avloppsdamm läcker till grundvattnet.

När det gäller förnyelse av tillstånd förklarar Henrik Donner att det generellt är verksamhetsutövaren som tar initiativ till att ansöka om nytt tillstånd. Han kan inte svara närmare angående just Hässleholms reningsverks miljötillstånd eftersom tillsynen ligger hos kommunen.

– Om tillståndet behöver förnyas kan det initieras av den som gett tillståndet, det vill säga länsstyrelsen, sa miljöchef Sven-Inge Svensson dock till Frilagt för ett par veckor sedan.

Han berättade också att miljökontoret nyligen frågat Hässleholms vatten om tillståndet behövde förnyas med anledning av befolkningsökningen.

– De tyckte inte det. Vi tog upp det utifrån Sverigeförhandlingen, men de på Hässleholms vatten menar att på tio års sikt ser de inget behov av att pröva om verksamheten. Under den tiden kan det komma nya krav på reningsverk, exempelvis att de ska kunna ta hand om läkemedelsrester, sa han.

Han menade att reningsverket fungerar och uppfyller kraven.

– Det är bättre sedan vi sa att lakvatten från tippen inte får tas emot i reningsverket. Det påverkade utsläppsvärdena för kväve och hämmade det biologiska reningssteget, sa han.

Han hävdade dock att också utsläppsvärdena från 1970-talet uppfyller dagens krav och han höll inte med om att bräddmagasin ska vara täta.

– Ska nödavlopp då också vara täta? Det håller jag inte med om. Jag kan tycka att det är rimligt att det inte är tätt. Om något omfattas av ett tillstånd kan vi inte ställa ytterligare krav, sa han.

Per-Åke Nilsson har tidigare också sagt att myndigheterna har initiativet om reningsverkets tillstånd ska förnyas.

Han fick frågan om det finns ett behov av att förnya tillståndet för Hässleholms reningsverk.

– Det kan det säkert göra. Men det är en omfattande och dyr historia, en kanske fem år lång process som kostar ett par miljoner, sa han då.

Enligt Per-Åke Nilsson är det väldigt sällan reningsverket bräddar, cirka två-tre gånger per år.

– Det kan inte läcka mycket, en sådan damm blir tätare efter hand, sa han.

Vattnet kan tas tillbaka till reningsverket genom en ventil i bottnen. Men hur mycket vatten som släpps ut respektive tas tillbaka mäts inte.

– Det kan vi inte göra på ett enkelt sätt, sa Per-Åke Nilsson.

När det gäller skummet med kemisk lukt som syntes vid bäckens utlopp i samband med fiskdöden så skulle det kunna komma från reningsverket. Skumbildningen i en kempumpstation i reningsverket har inte närmare utretts, trots påpekande vid besiktningen. Per-Åke Nilsson menar att bara små mängder skulle kunna komma ut i bäcken.

– Tillsammans med vissa ämnen, exempelvis tvättmedelsrester, kan skummet stabiliseras och stanna kvar på ett annat sätt, förklarar han.

Han tror att saken är svår att åtgärda.

– Det handlar i så fall om ombyggnader. Å andra sidan är det inte något problem mer än om det blir så mycket skum att det flyttar sig till en annan bassäng, säger han.

Ett större problem är att det bildas skum i rötkamrarna.

– När det jäser kan det fylla upp i gasledningar med mera. Det har vi bekymmer med ibland, men det påverkar inte omgivningen, säger Per-Åke Nilsson.

Fiskdöden vid Maglekärrsbäckens utlopp i Finjasjön är fortfarande ett mysterium.

Hässleholms vatten uppmätte en mycket hög syrgashalt vid utloppet från Magle våtmark till Maglekärrsbäcken på tisdagen.

– Det var i princip syremättnad där: 9,5 milligram per liter, berättar Per-Åke Nilsson.

Regito uppmätte på onsdagen en mycket låg syrgashalt i bäcken, uppe vid Hovdalavägen: 1,5 milligram per liter. Så låg nivå kan orsaka fiskdöd.

– Det är lite konstigt, men jag har inget svar på varför fisken dött, säger Per-Åke Nilsson.

Han förklarar att det så här års brukar vara rätt hög syrehalt i Magle våtmark tack vare mycket syreproducerande växtlighet. Större delen av det vatten som tillförs bäcken kommer från reningsverket via våtmarken. Det tar cirka en vecka för vattnet att förflytta sig mellan de två mätpunkterna.

– Jag förstår inte riktigt varför det var så låg halt längre ner i bäcken. Men ju varmare vattnet är desto mindre syre får plats. Dessutom kan död växtlighet förbruka syre, säger han.

Risken för syrebrist är alltså störst under en värmebölja på sensommaren.  Men det var inte så varmt när fisken dog i fredags och gissningen att den skulle ha kommit från Magle våtmark och dött redan där kan knappast stämma.

Heléne Annadotter på Regito har inte heller någon förklaring till den stora skillnaden i syrgashalt.

– Syrehalten kan variera under dygnet och från en plats till en annan, säger hon och förklarar att hon tycker att här finns för många lösa trådar för att hon ska kunna säga något alls om orsaken till fiskdöden.

Sven-Inge Svensson vill inte heller säga något bestämt, men svarar per mejl att fiskdöd på grund av syrebrist inte är så ovanligt vid varmt väder och stillastående vatten. Speciellt stor risk kan det vara i en bäck som fungerar som recipient för ett reningsverk.

– Maglekärrsbäcken har designats för denitrifikation så här är syrgashalterna generellt lägre än i andra vattendrag, skriver han.

Berit Önell

Läs tidigare artiklar i ämnet:
14/5 Reningsverket måste åtgärda sättningar
17/5 Riskabelt fylla igen förorenad bäck
21/7 Algblomning och fiskdöd i Finjasjön
22/7 Skylt om algblomning först efter tre veckor