Hässleholms vatten överklagar föreläggandet från miljönämnden om att bolaget ska utreda föroreningarna i Sötekärrsbäcken nedanför reningsverket.
– Föreläggandet har fel adressat, skriver Hässleholms vatten och bestrider kravet på alla punkter.
Enligt bolaget har inget avloppsvatten avletts till Sötekärrsbäcken de senaste 100 åren. Därför måste de uppmätta föroreningarna komma från någon annan.
Miljöchef Sven-Inge Svensson överväger nu att istället kräva att kommunen, det vill säga tekniska förvaltningen som markägare, vidtar åtgärder.
Föreläggandet bygger på den undersökning som analysföretaget Regito gjorde efter att 100-tals småfiskar dött i bäcken i mitten på maj. Fisken dog troligen av syrebrist, men vattenproverna tyder på att både avlopp och andra föroreningar tillförs bäcken. Lukten av giftigt svavelväte var stark i området och det bubblade i bäcken vid provtillfället, troligen på grund av bakteriell aktivitet.
ANNONS
Proverna visade bland annat mycket högt näringsinnehåll i form av fosfor och mycket hög konduktivitet, ledningsförmåga. Båda parametrarna är högre än i reningsverkets dammar och i Maglekärrsbäcken där det renade avloppsvattnet släpps ut till sjön.
Ett cirka 40 centimeter tjockt lager av förorenat slam på bäckens botten kan bidra till extremt hög fosforhalt, men Regito ställer i sin rapport också frågan om det idag kan läcka avloppsvatten till bäcken. Det indikerar fyndet av en bakterie, Sphaerotilus natans, även kallad smutsvattensvamp, som brukar associeras med avloppsvatten från reningsverk.
Regito frågar sig också om hela området omkring bäckarna, Sötekärrsbäcken och Maglekärrsbäcken, kan vara påverkat av gamla avloppsutsläpp.
Hög konduktivitet beror ofta på hög kloridhalt som kan komma från påverkan av lakvatten från soptipp. Det kontrollerades inte denna gång, men kloridhalterna i bäcken var höga när länsstyrelsen tog prover där förra året.
Hässleholms vatten har hela tiden hävdat att varken länsstyrelsens uppmätta föroreningar eller den oförklarligt höga vattentemperaturen i bäcken i vintras kan ha med reningsverkets verksamhet att göra.
Miljöchef Sven-Inge Svensson bedömde efter Regitos undersökning att det ändå fanns skäl att kräva att Hässleholms vatten som verksamhetsutövare gör de undersökningar som krävs och även föreslår åtgärder. Enligt miljöbalken har verksamhetsutövaren ansvar även för att utreda och avhjälpa skador av föroreningar som uppstått tidigare.
Men nu motsätter sig Hässleholms vatten alltså föreläggandet.
– HVAB har kontrollerat sin anläggning så långt det har gått för att utesluta att det är avloppsvatten som påverkar diket negativt, skriver Emma Isacsson, utredningsingenjör på Hässleholms vatten, i överklagandet.
Hässleholms vatten anser sig inte ha ansvar för underhåll eller vattennivå i diket och ska därför inte lastas för fiskdöden och inte heller stå för undersökning av bottensediment.
Emma Isacsson hävdar att eftersom den kemiska profilen i diket avviker kraftigt från ett typiskt avloppsvatten och uppmätta värden för vissa parametrar är högre i bäcken än i spillvattenledningarna bör orsaken vara andras utsläpp eller brist på underhåll.
Hon nämner inte att reningsverket till och med 2014 hade avtal om att ta emot lakvatten från tippen i Vankiva vid behov, inte heller att reningsverket hanterar dagvatten med annan sammansättning än spillvatten i sina dammar eller att andra tillflöden, regnvatten och även infiltration påverkar kemin.
Bolaget menar att Sötekärrsbäcken är ett dike i dikningsföretaget ”Finjasjöns och Ballingslövssjöns sänkningsföretag år 1887-1890” och ska hanteras av detta. Det innebär att det finns ett antal delägare, med kommunen som största ägare och därmed störst ansvar.
– Nu får vi bedöma om det är troligt att Hässleholms vatten har fel och vi i så fall ska gå vidare till länsstyrelsen. Men om vi tycker att överklagandet är hyfsat rimligt får vi istället rikta om kravet till kommunen, säger Sven-Inge Svensson.
Han lutar åt det senare.
– Hässleholms vatten kan faktiskt ha lite rätt. Det tar också tid om ärendet ska ligga på länsstyrelsen, säger han.
Vid ett möte nyligen visade Hässleholms vatten ledningsdragningarna för miljöchefen. Han är nu inte längre säker på att det någonsin har skett några utsläpp av avloppsvatten via Sötekärrsbäcken.
– De hävdar att det inte har skett några avloppsutsläpp där. Bäcken har börjat vid Hässleholmsgården, gått via golfbanan och ner mot reningsverket. Föroreningarna skulle kanske kunna komma från sediment från dikningar istället, säger han.
Enligt Hässleholms vatten leddes det vatten som tidigare rann ut i sjön via bäcken om i samband med att dammarna vid reningsverket byggdes. Allt ska nu genom dammarna ha sitt utlopp via Maglekärrsbäcken. Det som är kvar av Sötekärrsbäcken beskrivs som en nästan stillastående ”blindtarm” mellan Hovdalavägen och sjön.
Sven-Inge Svensson vet inte var de vanligen förekommande uppgifterna om att diket skulle använts till avloppsvatten kommer ifrån.
– Jag kan nog också ha sagt det, men det är inte säkert att det stämmer, säger han.
Så sent som 2013 bekräftades Sötekärrsbäckens funktion som avloppsdike dock av Per-Åke Nilsson, processingenjör på reningsverket, i ett Facebookinlägg. Han kommenterade en gammal bild på reningsverket (från 1950-talet): ”Byggdes 1949 – före dess fanns Suregrop och Sötegrop som avvattnade stan…”
Om det var före 1949 var det alltså inte heller 100 år sedan senast utan 67 år sedan.
Faktum kvarstår dessutom att Regitos provsvar tyder på pågående tillförsel av näring.
– Det får utredas. Frågan är vem vi ska rikta kravet mot, säger Sven-Inge Svensson.
Du utesluter alltså inte att bäcken är påverkad av avloppsvatten?
– Det kan ändå vara så. Men utredningen kan också visa att det inte är Hässleholms vatten som är huvudansvariga, säger Sven-Inge Svensson.
Berit Önell
