Andra dagen på Torsjö Live bjöd både på nostalgi och framtidstro. Många hade givetvis lockats till årets musikfest för att få lyssna till säkra kort som Mikael Wiehe, Plura, Ebba Forsberg, Janne Schaffer och Carola.
Nyfikna samlades även för att lyssna på artisten Tomas Andersson Wij. Han har blivit känd för allmänheten först på senare år, men redan för 30 år sedan hörde jag honom första gången.
Nya begåvade artister, med framtiden för sig, gjorde upp i finalen då Torsjö Live Award delades ut.
– Jättekul, säger Lovisa Linde, 20 år, från Kristianstad, som i hård konkurrens lyckades erövra årets pris. Lovisas medtävlare, Hillevi Thuring, Hildur Höglind och Kristian Svensson gjorde också mycket fina framträdanden, med egna låtar, men lyckades uppenbarligen inte i lika hög grad vinna publikens gillande.
ANNONS
Ett hundratal av åhörarna var med och röstade via sina mobiler. Utmärkelsen delas ut i samverkan mellan Torsjö Live, kulturförvaltningen på Hässleholms kommun och Studiefrämjandet. Prissumman på 10 000 kr kommer mycket lägligt för Lovisa Linde som ska spela in sin första skiva under sommaren.
Att det kan ta lång tid att bygga upp en musikalisk karriär blev Frilagts utsände påmind om när Tomas Andersson Wij äntrade lilla scenen på Torsjö. Första gången jag hörde honom var 1986. Det var i Rålambshovsparken i Stockholm då han spelade med sitt dåvarande band Woodstock. Journalisten Berit Sjölén, sedermera Önell, intervjuade honom och jag fotograferade, på uppdrag av Veckoposten. Tomas var vid det tillfället 14 år och han var redan då i full färd med att skriva egna låtar.
Nu har han utvecklats till en av Sveriges mest kända singer-songwriters. Några år som journalist kom emellan, innan han fullt ut satsade på musiken. Sedan någon gång runt millennieskiftet har Tomas turnerat regelbundet och gett ut elva album. På Torsjö Live uppträdde han utan kompband, men han hade inga svårigheter att få publiken med sig under hela konserten. Tomas låtar går i regel i vemodets tecken. Ibland ligger fokus mer på det personliga planet, exempelvis i Jag har simmat alltför långt ut från land. I andra låtar är samhällskritiken tydlig. I Blues från Sverige riktar han udden mot materialismen, mot sprickorna i välfärdsbygget och snålvinden som blåser genom landet. Det är dock inte så att tungsinnet tar över under konserten, Tomas lättar upp det hela med en humoristisk ton i snacket mellan låtarna.
Solen tränger också fram bakom molnen under Tomas Andersson Wijs spelning, vilket bådar gott när det är dags för ett antal veteraner att ta över nere på stora scenen. Där har Plura, Wiehe och Ebba Forsberg med kompband tagit plats. Nyskapande är det inte, det bjuds snarare på det ena örhänget efter det andra, det mesta är covers av Leonard Cohens och Bob Dylans låtar, som Wiehe tolkat och överfört till svensk språkdräkt. Sakta lägger båten ut från land och För att jag älskar dig är två exempel.
– Plura och Wiehe, era texter har betytt så mycket för mig, ropar plötsligt en kvinnlig beundrare, som avancerat så nära scenen som det bara går att komma.
– Men hur är det med mig då, replikerar Ebba Forsberg snabbt, uppifrån scenen, men frågan förblir obesvarad, som i en av Bob Dylans sånger: ”I vinden min vän, i vinden finns ditt svar. I vinden som blåser finns ditt svar.”
Den sången i Ebba Forsbergs repertoar får vi dock inte lyssna till denna kväll på Torsjö live. Det är istället Woody Guthries Det här är mitt land, det här är ditt land som får bli Wiehes, Pluras och Ebbas avskedsnummer. Men då är kvällen ännu ung och fler artister står på tur; Johanna Jingert, Frida Öhrn och Carola.
Urban Önell
Läs tidigare artiklar om Torsjö Live och Torsjö Live Award här:
https://www.frilagt.se/2016/07/02/nojd-publik-trots-regnet-pa-torsjo-live/
