Idag börjar Hässleholms kommun ta ut en avgift på 399 kronor per månad för boendestöd. Det oroar många av de 155 berörda, de flesta med psykiatriska funktionsnedsättningar. Den som har särskilda skäl kan kanske slippa betala, vilka kriterier som i så fall gäller är dock inte utrett ännu.

– Det handlar om människor som har ett elände för att få en dag att gå runt, både psykiskt och ekonomiskt, säger kontaktpersonen Kenneth Axelsson som anser det cyniskt att alls ta ut avgift.

Enligt omsorgschef Annika Andersson är syftet med avgiften inte främst att öka intäkterna till omsorgen utan att det ska bli rättvist jämfört med personer som betalar för hemtjänst.

Boendestöd betyder både praktiskt stöd i boendet och socialt stöd för den som riskerar att bli isolerad i sitt hem.

ANNONS

Avgiften ingick i det paket av taxehöjningar och nya taxor inom omsorgen som kommunfullmäktige beslutade om i maj för att få omsorgsnämndens hårt ansträngda ekonomi att gå ihop. Taxorna ska sammanlagt dra in knappt en miljon kronor mer från och med den 1 juli. Någon beräkning av hur mycket avgiften för boendestödet ska ge finns inte.

Reglerna kring boendestöd kan verka något förvirrande. Personer med psykiatriska diagnoser ingår numera i LSS och har rätt till ett antal stödinsatser som enligt lagen ska vara avgiftsfria, med några undantag. Men boendestöd ingår idag inte i LSS utan i socialtjänstlagen och kommunerna kan alltså ta betalt. Det finns kommuner, exempelvis Tyresö, som slutat ta avgift eftersom intäkterna blir små, det finns risk att personer som behöver stödet tackar nej och det är svårt att dra gränser för vilka som ska slippa avgift. Nu ska dessutom en översyn av LSS göras. Socialstyrelsen föreslår att boendestödet ska läggas in i LSS.

Kenneth Axelsson befarar att många som verkligen behöver boendestöd kommer att avsäga sig det när det börjar kosta pengar. Bara att frågan kommer upp kan innebära ett trauma. Att fylla i en blankett och öka möjligheten att

få sänkt avgift på grund av sin situation är inte heller det lättaste.

Han förstår inte hur de ansvariga kan tala om rättvisa i sammanhanget.

– Det är snarare motsatsen till rättvisa. Det här är en sårbar grupp. Många kan inte tala för sig, säger han.

Sigvard Jansson och Anita Svensson är båda visserligen talföra, men oroliga för hur de ska ha råd att betala för boendestödet. Samtidigt tror de inte att de klarar sig utan det.

– Jag vill inte betala ett öre, säger Sigvard, men tycker att informationen har varit för dålig.

Anita är rädd att inte ha råd att bo kvar i sitt hus med trädgården som är hennes liv.

– Det är svårt ekonomiskt som det är, säger hon.

På blanketten står att de ska uppge sin inkomst, men också att kommunen kan ta reda på den.

– Vi får anta att det räcker att lämna uppgifter om kostnaderna, säger Kenneth som är Sigvards kontaktperson.

– De som bestämmer sitter och höjer sina egna löner och det är vi som får betala, säger Anita.

Thomas Rasmusson (S), ordförande i omsorgsnämnden, sa i debatten i kommunfullmäktige att möjlighet till avgiftsbefrielse ska finnas för dem som tackar nej till boendestöd, om de inte klarar sig utan det.

– Om det finns en rent medicinsk bedömning att det är oerhört viktigt med boendestöd kan vi låta dem slippa avgift. Det är en extra skyddsväst som kan förskrivas av handläggaren, så har jag förstått det från förvaltningen, säger han nu.

Han säger att förändringen främst handlar om pengar, men också om likabehandlingsprincipen i förhållande till hemtjänsttaxan.

– Men om det slår för hårt mot brukarna så kan vi ompröva beslutet, säger han.

Han har själv fått många samtal från oroliga brukare.

– Det var kanske den del i besparingsförslaget som var svårast, säger han.

Han känner till regeringsuppdraget om att se över LSS.

– Ja, hela bilden kan förändras av detta. Om vi dessutom inte får mycket intäkter så får vi se över om det är någon vits att ha en avgift, säger han.

Han tycker att avgiften ska utvärderas efter ett halvår eller ett år. Inom den tiden kan också den nationella översynen av LSS hinna bli klar.

Enligt tjänstemännen på omsorgsförvaltningen i Hässleholm är frågan om avgiftsbefrielse under utredning.

– Vi är inte färdiga med riktlinjer ännu, det är inte helt enkelt, säger Yvonne Kvist, myndighetschef och den som i så fall ska besluta om avgiftsbefrielse.

Hon har hämtat information från Kungsbacka kommun som har en modell med fyra kriterier för avgiftsbefrielse. De gäller personer med svåra sjukdomar som saknar sjukdomsinsikt och exempelvis inte skulle fullfölja sin medicinering utan boendestöd, personer som riskerar att hamna i svår isolering, där boendestödet är enda kontakten, att barn i familjen riskerar att fara illa om inte förälder får stöd och att det finns risk för sanitär olägenhet som kan leda till vräkning. I Kungsbacka avsade sig 15 av 140 personer boendestödet när avgiften infördes.

Det är inte säkert att Hässleholms kommun använder samma kriterier. Yvonne Kvist förklarar också att det måste klargöras hur bedömningarna ska göras. Hon anser att saken borde ha utretts tidigare.

Den som har låg inkomst kan i vilket fall slippa betala eftersom det finns ett förbehållsbelopp som man har rätt att ha kvar efter att allt bistånd är betalt. Dessutom finns det en maxtaxa för de kommunala taxorna så att de som behöver mycket hjälp inte ska behöva betala mer än 1 991 kronor per månad.

Många av de berörda kommer därför troligen inte att behöva betala hela månadskostnaden för boendestödet.

– Det blir inte mycket intäkter för kommunen och en del utgifter för administration, säger Yvonne Kvist.

Det finns också en oro för om personer som avsäger sig boendestödet kan bli av med sitt tandvårdskort som är kopplat till insatsen. Yvonne Kvist förklarar att kommunen inte säger upp några tandvårdskort, men när de ska omprövas får den som inte har någon insats ansöka direkt via Region Skåne.

Omsorgschef Annika Andersson tycker att det är bäst att vänta med avgiftsbefrielsen ett tag.

– Det finns inget i protokollet från kommunfullmäktige om avgiftsbefrielse, säger hon.

Hon är medveten om risken att behövande avsäger sig boendestöd, men ser det ändå inte som självklart att personer med psykisk funktionsnedsättning ska ha särskilda förmåner.

– Vi måste kanske först se vilka konsekvenser avgiften får. Människor ska inte fara illa på grund av taxan, men varför ska en grupp slippa betala? Äldre kan också hamna i misär, säger hon.

Annika Andersson betonar att regelverket måste vara rättssäkert och att ett beslut måste kunna överklagas.

– Det får inte vara godtyckligt, säger hon.

Om avgiftsbefrielse införs anser hon inte att det är något som brukarna ska informeras om som ett alternativ utan det ska vara en undantagsregel.

Berit Önell