Ni som av en eller annan anledning får nedanstående text framför er och också läser den ombeds att ha Oscar Wildes ord i tankarna. Dessa följer här: ”Missnöjet är det första steget till framåtskridande både för den enskilde och för nationen – slut på citat”.

I dagarna har vi sett Storbritannien visa sitt missnöje med EU. Hos dem som röstade för att lämna EU är detta uppenbarligen så stort att det inte längre finns någon vilja att tillhöra den europeiska gemenskapen. Det torde också stå klart att också hos dem som röstade för att stanna i gemenskapen finns ett missnöje med EU. Missnöje med våra välarvoderade EU-politiker och det ”arbete” som dessa utför är också utbrett i andra medlemstater.

Politiker som väljer politiker som väljer politiker och således flyttar demokratin allt längre bort från medborgarna – väljarna ser vi tydliga exempel på inte minst i Sverige. Detta med början i våra kommuner hela vägen till ”överstatligheten” i Bryssel.

ANNONS

Det vi ser blottlägger allvarliga brister i det vi kallar ”vår representativa demokrati”. Detta kan också sägas gälla andra så kallade västerländska demokratier inom EU.

Utanför EU ser undertecknad en ur många aspekter väl fungerande demokrati i Schweiz. Denna ”direktdemokrati” med sina folkomröstningar synes vara väl värd att närmare studera. Själv kan undertecknad i ett måhända lite romantiskt sken se medborgarna i den lilla Schweiziska kantonen medelst handuppräckning direkt besluta om sina angelägenheter.

Brexit som på många förstasidor i media betraktas som en katastrof kan i stället ses som en möjlighet till uppvaknande. Detta kräver dock av politiker självrannsakan och en insikt om att demokratin behöver ständig tillsyn. I denna process har också var och en av oss ett oavvisligt ansvar.

Jean-Claude Junker EU-kommissionens ordförande, vald av politiker som valts av politiker osv, sittande i överstatlighetens centrum, har efter britternas ”folkomröstning” fått en måhända chockartad påminnelse om att makten utgår från ”gräsrötterna”, från folket.

Alla friska gräsrötter, väl förankrade i tanken på att demokrati är de mångas möjlighet att göra sin röst hörd, bringar jag till sist min hälsning. Andra får ta till sig några rader ur Nils Ferlins Mitt Ekorrhjul:

Ack, klättergroda lilla
ihärdigt under årens lopp
från gren till gren du kravlat opp.
Nu står du högt i buskens topp
men luktar lika illa.

Ronny Larsson i Kvistalånga