Ska bostäder nära reningsverket i Hässleholm tvångsinlösas och rivas för att kommunen ska skapa en skyddszon i form av ett naturområde kring reningsverket? Gertrud Richter, planchef på stadsbyggnadskontoret, säger att ”alla” är överens om ett sådant skyddsavstånd på 300 meter.

Enligt Mikael Jardbrink, planeringsarkitekt på Boverket, lär kommunen inte få igenom den planen om någon sätter sig emot den. Miljöchef Sven-Inge Svensson ser inte heller några skäl för tvång.

En av de berörda fastighetsägarna är Linus Jepsson som för tre år sedan pressades att sälja och riva sin förra bostad på grund av det så kallade skyddsavståndet.

Linus Jepssons nuvarande hus ligger mellan reningsverket och Finjasjön, bredvid den öde tomten där huset som revs låg och hans förorenade brunn fylldes igen. Han nekades kommunalt vatten på grund av det kommunala bolaget Hässleholms vattens policy om skyddsavstånd. Han såg därför ingen annan utväg än att gå med på att sälja till kommunen.

Men kommunen tillämpade därefter inte skyddsavståndet. Vissa fastighetsägare inom området fick till och med bygglov för utbyggnader med mera. När Linus Jepsson fick veta att ägaren till grannhuset ville sälja och att kommunen sagt nej till att köpa det, köpte han det istället.

Diskussionerna om att fastställa skyddszoner kring reningsverket skulle fortsätta i en planprocess för reningsverket men den lades vilande innan den ens kommit igång. Saken togs sedan upp igen i samband med förslaget till fördjupad översiktsplan, men har varit vilande sedan i julas.

Kommunens förslag var tidigare en zon på 300 meter där bostäder på sikt köps in – men inte med tvång utan när ägarna vill sälja. Hässleholms vatten ville också ha ett yttre skyddsområde på 1 000 meter där nya detaljplaner för bostäder inte tillåts, för att inte boende ska komma för nära reningsverket och sedan kunna kräva åtgärder om störningar uppstår. Länsstyrelsen var på samma linje, men kommunledningen vill inte hindra utbyggnad av attraktiva bostadsområden inom 1 000 meter och föreslår att varje detaljplan ska bedömas för sig.

Linus Jepsson fick information om kommunens nya planer när han ringde till flera tjänstemän för att fråga om andra saker. Han spelade in ett samtal med Gertrud Richter där hon bekräftar att hans fastighet ska bli exproprierad och önskar honom lycka till i att flytta till en annan kommun.

– Jag hade inget val. När jag fått veta detta var jag tvungen att ringa upp henne en gång till och spela in samtalet för att få det dokumenterat, berättar han.

Han tycker att det är ett stort slöseri med kommunala medel att köpa in fastigheter på det här sättet.

– Helt onödigt. Det luktar i regel ingenting från reningsverket här, det finns ju en kulle mellan det som kan lukta och mitt hus. Ska de driva den linjen får de flytta sitt eget kontor också, det ligger sämre till. Det vore bättre att de tog itu med det verkliga problemet: vad som finns i grundvattnet och vad som kommer ut i sjön. Pengarna borde också gå till att få ett bra reningsverk, säger han.

Han befarar att kommunen vill ha bort honom för att han anmält miljöbrott.

– Hade de menat allvar hade de kunnat göra ett naturreservat här. Då hade det varit svårare att bebygga i framtiden. Om det blir allmän platsmark kan de vänta i några år och sedan ändra igen och bebygga, säger han.

När Frilagt ringer upp Gertrud Richter vill hon först inte medge vad hon sagt om Linus Jepssons hus.

– Jag vet väl vad jag själv har sagt, säger hon.

Hon förklarar att det inte är hon som köper och säljer saker och ting för kommunens räkning.

– Det har jag inte befogenhet till.  Därför kan jag inte säga något sådant. Däremot har jag sagt att det inte är lämpligt att bo inom 300 meter från reningsverket, förklarar hon.

När hon får veta att det finns en inspelning blir hon irriterad och undrar vad Frilagt vill.

Sedan backar hon lite.

– Ja, att det kan bli aktuellt att eventuellt köpa in hans fastighet och riva den, det har alla sagt och det är fortfarande sant, säger hon.

Hon betonar dock att det är för tidigt att veta hur det blir.

– Det prövar man ju i detaljplanen och där är vi inte ännu. Du är före din tid, säger hon.

Tanken är att planlägga marken som så kallad allmän platsmark. Beteckningen innebär att kommunen ska äga marken för att ett allmänt intresse ska tillgodoses. Det kan gälla vägbyggen, skyddszoner kring störande industrier med mera. Natur kan också skyddas eller planeras in i ett nytt bostadsområde som allmän platsmark.

I det aktuella området finns redan gott om natur och inga officiella planer på nybyggnation.

– Ett reningsverk är en viktig samhällsfunktion, säger Gertrud Richter.

Dock finns inget juridiskt stöd för att ett reningsverk måste ha en skyddszon.

– Det finns inte särskilt bra underlag, så man får titta i varje enskilt fall, medger Gertrud Richter.

Det enda hon kan hänvisa till är Boverkets publikation Bättre plats för arbete som innehåller en rekommendation om skyddsavstånd. Den har aldrig varit bindande och sedan den nya plan- och bygglagen kom är den delvis inaktuell även som rekommendation.

Gertrud Richter hävdar att om marken planläggs som allmän platsmark är kommunen skyldig att köpa in den.

Varför kan ni inte vänta tills fastigheterna blir till salu?

– Ingen aning. Om det visar sig att det behövs en skyddszon får vi ta vårt ansvar. Det är ju en katastrof om vi låter folk bo där det inte är lämpligt, säger hon.

Hon förklarar att reningsverket kan behöva byggas ut för att klara en befolkningsökning på mellan 4 000 och 6 000 nya lägenheter i staden.

– Men frivilliga försäljningar är absolut bästa sättet, jag håller med om det. Det är inte jag som bestämmer detta, säger Gertrud Richter.

Hon antar att reningsverket också kan behöva söka nytt tillstånd när invånarantalet ökar.

– Kommunen kan ställa krav på att det ska moderniseras och det kan bli fruktansvärt dyrt, säger hon.

Stadsbyggnadskontoret har gett Hässleholms vatten i uppdrag att göra en ny utredning.

– Hässleholms vatten får titta på hur nära lukt- och smittspridning kan ske. Det är inte säkert att det blir en cirkel på 300 meter. Vinden, topografin och växtligheten påverkar också, säger Gertrud Richter.

Under samtalet återkommer hon ett par gånger till att hon har lång erfarenhet i branschen och har arbetat i flera andra kommuner. En sökning på nätet visar att hon under sin tid som planchef i Burlövs kommun uppmärksammades i media för två mindre populära projekt: rivningen av den q-märkta Rusthållaregården i Arlöv och ett tillfälligt vägbygge rätt över en skolgård i Åkarp.

Miljöchefen ser ingen
hälsofara inom 300 meter

Enligt Gertrud Richter ska arbetet med den fördjupade översiktplanen tas upp igen i höst. Men planprocessen för att reningsverket ska få en detaljplan med skyddsavstånd har redan inletts. Det bekräftar miljöchef Sven-Inge Svensson efter möten med både stadsbyggnadskontoret och Hässleholms vatten.

– Det finns inget värre scenario än att vi inte får fram skyddsvallen vid reningsverket innan vi får en stor översvämning igen. Det tycker jag är jätteviktigt. Länsstyrelsen har sagt att skyddsvallen ska stämma med planen. Den måste därför prioriteras före ny bebyggelse, inget annat är rimligt, säger han.

Han ser det som viktigt att nya bostäder inte byggs för nära reningsverket, men tycker att det räcker med ett avstånd på 750 meter, i nivå med bostadsområdet Hassellunden. Då skulle tidigare byggnadsnämndsordföranden, friherre Johan Barnekow, få svårt att få igenom detaljplanen för höghuset han vill bygga på Sjörröds gård.

– Det är större risk för störningar från både lukt och buller i ett högre hus, säger Svensson, dock medveten om att kommunledningen gärna vill godkänna Barnekows hus.

Sven-Inge Svensson ser ingen grund för att tvinga bort befintliga bostäder inom 300 meter.

– Samhället har rätt att expropriera mark för viktiga samhällsfunktioner, exempelvis om det skulle gälla höghastighetsjärnvägen. Då hade hus som rent fysiskt låg i vägen kunnat bli exproprierade. Men här är det inte så, säger han.

Han bedömer inte heller att det kan finnas någon hälsofara av den arten att det skulle vara olämpligt att bo inom 300 meter.

– Nejdå. Problemet är i så fall att boende nära reningsverket kan ställa krav om störningar uppstår, säger han.

Byggnadsnämndens ordförande
och kommunalrådet vet inget

Byggnadsnämndens ordförande Leif Nilsson (S) säger att han inte varit med i diskussionen om att expropriera och riva hus och konstaterar att det är något nytt. Däremot är han medveten om att både den fördjupade översiktsplanen och detaljplanen för reningsverket snart ska återupptas.

– Tvångsinlösen är inte något som vi i byggnadsnämnden råder över. Det är tekniska förvaltningen som har hand om marken. Men jag tror inte att kommunen skulle ta initiativ till något sådant. Det kan inte vara prioriterat. Om Linus vill sälja är det en annan sak.

Vad tycker du om att tjänstemän säger till fastighetsägare att marken ska exproprieras om det inte är så?

– Det är inte bra, säger Leif Nilsson.

Han vet inte vad Gertrud Richter menar med att alla är överens.

– Det är inget som jag har hört talas om.

Kan kommunalråden ha diskuterat det som en del av den fördjupade översiktsplanen utan att du varit med?

– Det får du fråga dem.

Kommunalrådet Mats Sturesson (C ) vill inte gärna prata om saken. Oppositionsrådet Pär Palmgren(M) säger att han inte fått någon information i ärendet.

– Inte ett ljud, säger han.

Mats Sturesson betonar att frågan avgörs inom detaljplaneuppdraget.

– Det blir inte klart det närmaste halvåret, men det är jättepositivt att de jobbar med de här frågorna, säger han.

Han säger att han inte känner till något om ändrad inriktning och tvångsinlösen av berörda fastigheter.

– Jag har inte hört någon sådan diskussion, säger han.

Inga skyddszoner
enligt Boverket

Mikael Jardbrink på Boverket förklarar att kommunen har rätten att ta upp en plan för prövning och även besluta om den. Då kan bedömningen bli att det är ett allmänt intresse att reningsverket ska kunna utvecklas och att det därför ska bildas en allmän platsmark.

– Det betyder inte att sista ordet är sagt, säger Jardbrink.

Om någon klagar kan kommunen inte göra hur den vill. Då avgör länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen.

– Det finnas inga reglerade skyddszoner vid reningsverk, säger Mikael Jardbrink.

Han tycker att det låter konstigt att kommunen skulle sätta igång ett planprojekt bara för att klarlägga om det behövs.

– De sätter rimligen inte igång om de inte tror att de kan få igenom planen, säger han.

Han bekräftar också att kommunen inte måste lösa in fastigheter inom allmän platsmark.

– Inte om inte de boende vill, om de vill finns det däremot en skyldighet, säger han.

Krav måste också ställas på reningsverket.

– Plan- och bygglagen kan inte läka brister i miljöbalken. Kommunen kan alltså inte göra en detaljplan och börja expropriera fastigheter för att reningsverkets verksamhet inte uppfyller miljöbalken, säger Mikael Jardbrink.

Lyssna på Linus Jepssons samtal med Gertrud Richter och en del av Frilagts intervju med henne här:

Berit Önell