Undertecknad och många med mig tillhör en stor skara medborgare som politiskt känner sig husvilla. Detta gäller i den politiska snårskogen på riksplanet och särskilt i kommunal- och landstingspolitikens dimhöljda värld.

Vi kan på partiernas hemsidor ta del av högstämt prat om solidaritet, att ta hand om varandra, lyssna av medborgarna, värna om de svaga i samhället och annat till intet förpliktigande politikerprat. Den krassa verklighetens partier och dess politiker visar upp en helt annan sida. Denna sida kan vi dagligen ta del av i medias rapportering. Vi informeras om politiker för vilka den egna plånboken tycks vara det enda rättesnöret. Det rapporteras snart sagt dagligen om skandalösa politiska affärer. Våra myndighetsinstitutioner tycks också vara drabbade.

Vi politiskt husvilla efterlyser därför ett parti, nytt eller gammalt, med förmågan att ta till sig helt andra värderingar och med förmågan att upprätthålla dessa.

ANNONS

Detta parti måste ha modet att ta tag i de övergripande frågor som är oundgängligen nödvändiga för att demokratins fortsatta förflackning inte ska tillåtas fortsätta. Några sådana frågor följer nedan.

Vi måste sätta gränser för privata vinstintressen och deras möjligheter att fritt härja i statens och kommunernas skattekistor. De medel vi samlat där är resultatet av våra gemensamma ansträngningar. Beslut måste fattas huruvida vi helt ska utestänga privata vinstintressen från exempelvis skola, vård och delar av våra kommunikationer.

Erfarenheterna från genomförda privatiseringar inom nämnda områden förskräcker. Detta leder till frågor beträffande ansvarsfördelningen mellan politiker och tjänstemän i statlig och kommunal tjänst. Vi måste se till att möjligheter finns att utkräva ansvar när brister uppdagas.

Vår föråldrade kommunallag, som bl.a. tillåter politiker att själva besluta om nivån på sina arvoden och ersättningar, måste ses över.

Uppmärksammade händelser i Sverige väcker också frågor kring den verksamhet som justitieombudsmannen, justitiekanslern, och konstitutionsutskottet bedriver. Detta leder oss till frågan om behovet av en författningsdomstol. Vi saknar i motsats till flertalet europeiska demokratier, en sådan i Sverige.

Tredje statsmakten representerade av tidningar, radio, TV med flera är duktiga på att visa på det sjuka samhällets ”symptom”. En mer övergripande bild med försök till en ”diagnos” lyser oftast med sin frånvaro. SVT som gärna framhåller sig själva som oberoende skall här särskilt nämnas. SVT finansieras via licensavgiften av oss tittare.

Undertecknad har här bara har snuddat vid några viktiga övergripande frågor. Vi behöver likafullt belysa och lyfta fram dessa.

Frågan är om något nytt eller etablerat parti kan samlas kring frågor som här berörts. Den frågan återstår att bli besvarad. Det råder dock inga tvivel beträffande frågan om behovet ett sådant parti.

Ronny Larsson i Kvistalånga