– Synd att vi inte hann riva musikpaviljongen innan historien blev känd…

Repliken är ett exempel på den satir med lokal prägel som lockade många till skratt i årets upplaga av Finjarevyn.

När Tjong i paviljongen spelades upp av Finjas eget revygäng var underhållningen både lättsam och samhällskritisk. Bygdegården var fullsatt vid de fyra föreställningar som genomfördes under helgen. Intresset var så stort att mer än 50 personer måste nekas biljetter till den sista föreställningen på söndag eftermiddag.  Ändå var några stolar tomma, vilket berodde på det ymniga snöfallet som drabbat Skåne, med dåligt väglag som följd.

ANNONS

Det är på landet, snarare än i städerna, som revytraditionen fortfarande lever vidare och förmår locka publik. Finjarevyn lever helt och hållet upp till förväntningarna på denna genre. Humorn är folklig och lättillgänglig. Lokala frågor, som är aktuella och brännande i bygden, samsas med mera allmängiltiga frågor.

För Finjaborna var den numera indragna busslinjen mellan Tyringe och Hässleholm ett ytterst angeläget ämne. Den berördes i två nummer.

För Hässleholms kommuninnevånare var det spännande att få en inblick i hur det går till bakom kulisserna i den lokala politiken. Publiken fick bevittna ett sammanträde i Barn- och utbildningsnämnden. Där förde den mycket bestämde Joachim Fors (S) befälet, skickligt porträtterad av Mattias Palm. Även Ulf Erlandsson (SD) och Dolores Öhman (MP) karikerades träffsäkert. När lokaltidningen Norra Skåne ville skriva om vad politikerna kommit fram till, fanns det inte utrymme för några frågor. Journalistens reflektion var att det var lika bra att inget skriva.

– Kanske bäst så, så man får behålla sitt jobb på Norra Skåne och slipper starta en egen tidning.

I en annan lokalt präglad sketch fick vi klart för oss hur stor makt över kommunalrådet Lena Wallentheim (s) som de båda byggherrarna Jakob Karlsson och Joakim Ollén tycks besitta. Det är inte bara paviljongen K-fastigheter vill flytta, nu är det dags att placera kasern Heideman på Stortorget, men när dessa storvulna planer presenteras får de till och med kommunalrådet att tuppa av. Även Rut och Rot, i personifierad form, satte press på Lena Wallentheim.

Ett nummer som etsade sig fast på näthinnan, mycket tack vare kostymeringen, var kossan Rosas försök att få förståelse för sin pressade livssituation. Hon och hennes kollegor får inte ens skäligt betalt för mjölken.

Sångnumren, och en samspelt orkester under Christer Björnssons ledning, såg till att det bjöds på behövlig variation i programmet. Pia Roos, revyns främsta sångfågel, hade dessvärre insjuknat. De övriga i revygänget lyckades likafullt ro i land föreställningen, och det med den äran.

Finjarevyns styrka är det lokala materialet, även om det alltid tycks vara tacksamt att skämta om det allmängiltiga, dit exempelvis sex, könsroller och hundlort räknas. Ibland tenderar det att bli lite väl mycket under midjan, men helhetsintrycket av revyn är mycket gott.

Tjong i paviljongen är en av Finjarevyns många uppskattade föreställningar sedan 1989. Den får förhoppningsvis fler efterföljare. Fortsättningen hänger givetvis på att manusförfattaren Stefan Fridlund finner inspiration till nya texter, och att revyartister, musiker och övriga inblandade ställer upp igen för en ny upplaga 2016. För den som missade föreställningarna kan det vara intressant att veta att hela föreställningen har videofilmats och finns att köpa som dvd.

Urban Önell