Barn till föräldrar som är sjuka eller missbrukar är en utsatt grupp anhöriga som inte uppmärksammats så mycket förrän den senaste tiden. Deras situation var tema för hela onsdagen som var sista dagen på Anhörigforum i Hässleholm.

– Barn vet ofta inte om att de är anhöriga och har ingen egen röst i debatten, säger Stina Lindén, anhörigstrateg i Hässleholms kommun.

Veckans program har lockat totalt cirka 600 personer.

ANNONS

– Det har varit större intresse än förväntat överlag, även om vissa programpunkter hade färre besökare, säger Stina Lindén.

Mest välbesökt var Nationella anhörigdagen på tisdagseftermiddagen då cirka 150 personer deltog. Söndagens film Still Alice om en 50-årig framgångsrik professor som drabbas av demens lockade 85 personer och till onsdagen var 75 deltagare anmälda.

Stina Lindén tror att Anhörigforum har fyllt funktionen att sätta ljus på anhörigfrågorna och då inte minst barnens situation.

– Kanske har fler nu fått upp ögonen för problematiken, säger hon.

Stina Lindén hoppas att det samarbete som idag finns mellan omsorg, socialtjänst och skola i Hässleholms kommun ska kunna utvecklas och bli mer strukturerat. Förslag finns om en kartläggning av behovet av anhörigstöd bland barn i kommunen.

Hon har också uppdaterat kommunens hemsida när det gäller anhörigstöd.

– Allt kan inte komma med där, men det ska finnas en ”riksväg” med den viktigaste informationen så att de som är nya som anhöriga får veta vart de kan vända sig och sedan få vägledning vidare, säger hon.

Barn- och ungdomssupporten

Hässleholms kommun har dock de senaste tre åren satsat mer än många andra kommuner på stöd till barn och ungdomar genom Barn- och ungdomssupporten, BUS. Verksamheten, som tillhör socialförvaltningen, men bygger helt på frivillighet, presenterade sig på onsdagens Anhörigforum.

BUS engagerar sig för barn som far illa, oavsett om det är missbruk, psykisk sjukdom, våld i nära relationer eller psykiska problem hos föräldrarna som ligger bakom.

– Barnen behöver få sätta ord på sina känslor och möta någon som lyssnar aktivt, även om det ofta inte finns något enkelt sätt att lösa deras problem, säger enhetschefen Tina Strömberg.

Det är ofta viktigt för barnen att de känner att de inte är ensamma utan att det finns andra som också har behov av att prata om sina problem. Därför delas de in i olika grupper.  Vändpunkten riktar sig till barn som har föräldrar med missbruksproblem och Skilda världar till barn där kärleken mellan föräldrarna har tagit slut. BUS anordnar också samtalsgrupper för föräldrar, som behöver hantera en separation och för föräldrar som har sina rötter i en annan kultur än den svenska.  BUS arbetar även utåtriktat och förebyggande.

Höjer kompetensen

Fler goda exempel kom fram under onsdagens seminarier.

Eva Nordqvist från Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) berättade om vilket stöd de kan ge. Nka bedriver forskning och ordnar kurser med mera för att på bred front höja kompetensen hos alla som arbetar med barn som mår dåligt på grund av föräldrarnas  problem.

– Samverkan mellan alla som arbetar med att hjälpa familjerna är viktig, sa hon. Ett problem kan vara sekretessen, men de flesta familjer bryr sig inte om den, bara de kan få hjälp.

Titti Schönbeck, från Stiftelsen Allmänna Barnhuset i Stockholm, berättade om BRA. Det är en samtalsmodell för barn som drabbats av problem i familjen, och hon har själv varit med om att ta fram den.

– Modellen fokuserar inte bara på problemen, utan lyfter också fram det som fungerar bra i barnens liv. Syftet är att de ska känna att de är delaktiga och får ett eget handlingsutrymme.

Kommer in för sent

Helen Elmqvist, som är familjefridssamordnare i Hässleholms kommun jobbar i första hand med kvinnor som utsätts för våld och sexuella övergrepp av sina män. Men indirekt kommer hon i kontakt med barnen och ser hur de far illa. 14 procent av alla barn lever i sådana familjer.

– Vi kommer in alldeles för sent, konstaterade Helen Elmqvist bistert. Jag önskar att vi varit där innan vi måste räkna med separation och med att ordna skyddat boende.

Behoven bland barn och ungdomar är stora, det är långt ifrån alla som behöver hjälp som samhället når, trots att många goda krafter försöker lära av varandra och samverka.

– Det är bara toppen av isberget som vi ser och hanterar idag, konstaterade Titti Schönbeck, innan deltagarna i dagens seminarium satte sig ner i samtalsgrupper, för att fundera vidare på vad som kan förbättras.

På kvällen gästades Hässleholm av Jessika Arvik från den idéella organisationen Maskrosbarn som stöttar barn och ungdomar som växer upp i dysfunktionella familjer.

Jessika har själv vuxit upp i ett hem som präglades av våld, psykisk ohälsa och missbruk. Det pågick under lång tid. Annette, en lärare på skolan, såg att Jessika inte mådde bra och frågade hur det var med henne. Då Jessika fick möjlighet att berätta om hur hon hade det, fann någon som brydde sig, till och med öppnade sitt eget hem för henne bäddade det för en förändring.

– Annette och hennes familj betyder fortfarande väldigt mycket för mig, säger Jessika. Genom att hon också fick kontakt med Maskrosbarn och deras läger kunde Jessika komma vidare med att bearbeta det svåra hon varit med om. Nu är hon själv anställd av Maskrosbarn och har möjlighet att hjälpa andra barn och ungdomar som har det jobbigt hemma.

Berit Önell
Urban Önell