Länsstyrelsen uppmanar miljökontoret att bedöma behovet av badförbud i Sjörrödsviken. Men miljöchef Sven-Inge Svensson håller fast vid att det inte är kommunens ansvar eftersom platsen inte har någon offentlig badplats.
Frågan togs upp vid ett möte mellan kommunen och länsstyrelsen den 23 juni, alltså innan Frilagt fredagen den 26 juni presenterade vattenanalyser med höga e-colihalter vid Sjörröd. När Sven-Inge Svensson fick Frilagts information om e-colihalterna förklarade han att människor badar på egen risk när det inte finns någon officiell badplats. Kommunen tar därför inte heller några vattenprover vid Sjörröd.
ANNONS
Vid mötet med länsstyrelsen diskuterades bland annat reningsverkets funktion, de förorenade järnvägsmassorna och provtagningarna i dagvattendammarna, där bakterienivåerna var höga, och i Sötekärrsbäcken där näringsinnehållet av fosfor och kväve var högt. Algblomningarna gynnas av näringsämnena även från Maglekärrsbäckens utlopp intill, där renat avloppsvatten från reningsverket och Magle våtmark släpps ut i Finjasjön.
Mötesanteckningarna visar att länsstyrelsen kräver att kommunen, Hässleholms vatten och miljökontoret vidtar totalt 17 olika åtgärder.
En av dem, riktad till miljökontoret, lyder: ” Bedöma behovet av att införa badförbud vid Maglekärrsbäckens utlopp i Finjasjön, det vill säga Sjörrödsviken”.
Frilagt frågar miljöchefen om någon sådan bedömning nu har gjorts. Svaret är nej.
– Min principiella inställning är densamma som för frågan varför vi inte tar badvattenprover där. Vi tar bara badvattenprover där det finns offentliga bad som allmänheten hänvisas till, svarar Sven-Inge Svensson i ett mejl till Frilagt.
På mötet uppmärksammades att reningsverkets gamla utloppsledning i Finjasjön, en trätub ett par hundra meter ut från Sjörröd, fortfarande används i nödsituationer. Enligt Hässleholms vatten skedde det senast i december 2014 då reningsverket hade en driftsstörning och orenat avloppsvatten släpptes ut i sjön. Länsstyrelsen påtalade att sådana nödsituationer ska anmälas till tillsynsmyndigheten, det vill säga miljökontoret, och redovisas i årsrapporten, vilket inte gjorts.
Närboende har det senaste halvåret lämnat in flera klagomål på lukt i området kring reningsverket. Hässleholms vatten hävdar att det kan uppstå viss lukt när rötkammaren töms. Länsstyrelsen uppmanar därför bolaget att informera de boende om rutiner för tömning av rötkammaren. Bolaget ska också undersöka möjligheten att bygga in slamhanteringen och evakuera frånluften via ozonfilter eller växttorvfilter för att förhindra luktspridning.
Det vita skummet som ofta syns vid stränderna ska provtas för att kontrollera innehållet av närsalter och bakterier.
Länsstyrelsen uppmanar miljökontoret att tillsammans med Hässleholms vatten kartlägga fastigheter med enskilt avlopp som kan ha sitt utlopp direkt till det gamla dikningsföretaget, alltså i Maglekärrsbäcken.
Hässleholms vatten ska vidta ytterligare åtgärder för att upptäcka felkopplingar och incidenter med utsläpp av avloppsvatten. Bolaget uppmanas utöka egenkontrollen med mikrobiologiska prover i dagvattendammarna. Sådana har inte tagits innan länsstyrelsen agerade i april i år.
Avvägning av ytvatten och grundvattenytorna i området ska göras för att utesluta att det sker avledning eller markinfiltration från det så kallade våtmarksfiltret utanför reningsverket till Sötekärrsbäcken.
Kommunen uppmanas fastställa ett inre och ett yttre skyddsavstånd för reningsverket i den fördjupade översiktsplanen. Det inre, mot smittspridning, bör sättas till 300 meter och det yttre, mot luktstörning, till 1 000 meter. Kommande detaljplan för reningsverket bör ta hänsyn till framtida utbyggnadsbehov på grund av höjda reningskrav eller ökat flöde. Länsstyrelsen ska lämna in ett särskilt yttrande angående den fördjupade översiktsplanen, men har fått uppskov.
Berit Önell
